polymeriska tankar

Att svara “det har inte du med att göra” på nosiga frågor från journalister är något som fler politiker borde göra. Kanske budskapet att de faktiskt inte har med det att göra skulle gå fram bättre då än när de använder sig av de lite mesigare svaren “inga kommentarer”, “det kan jag inte yttra mig om” osv.

När ska de lära sig egentligen?

Kolla bara på det här, för att ta ett exempel.

Vad är syftet att inte ha premiär för en ny film samma dag över hela världen? Varför har filmen premiär i Egypten 2 dagar innan den har premiär i ursprungslandet?

Jag sätter en femma på att filmen finns i en rysk camversion i en bukt nära dig innan midsommar.

I Sverige och Turkiet har fimen premiär sist av alla. På ett ungefär 2½ månad efter första pemiären.

Och så undrar de hur de ska få bukt (no pun intended) med fildelningen…

Jo, serru att… vad sägs om att släppa filmen på biografer världen över på samma dag? Då kommer iaf de som vill se filmen och inte har något emot att betala för sig för att få göra det gå på bio–för det är ju faktiskt där som upplevelsen av en film är som bäst.

Dem som bara vill ha “gratis” lär väl skita i upplevelsen och nöja sig med den ryska camversionen oavsett om filmen finns på en biograf nära dem, men vi är ganska många som inte nöjer oss med en camkopia av en film vi vill se utan faktiskt föredrar att få se den på en biograf eller i biokvalitet när andra i världen får det.

Min utopi: Filmer släpps på samma datum världen över. Nån vecka eller två senare så finns filmen streamad på filmbolagets sajt att se för en överkomlig summa. Nån vecka efter det så kan man köpa en nedladdning av filmen från samma sajt eller annan återförsäljare. Ett par veckor efter det så kan man köpa en fysisk kopia–aka en dvd-/bluerayversion av filmen.

Vad är då en överkomlig summa? Ptja, +100 för en biobijett och +200 för en dvd-/blueraykopia är för mig överpris, men om man säger som så att en streaming eller en nedladdning kan ske för en fjärdedel av det priset så kan vi börja snacka. Men först och främst så måste alltså releasedatumet vara detsamma världen över.

Hej filmindustrin!
Jag förstår fullständigt att ni vill få slut på fildelningen av era alster eftersom ni tror att ni förlorar multum på detta, men istället för att sikta på stjärnorna (det onåbara) och ta till alla medel för att få fildeningen att sluta helt kanske ni skulle fundera på att sikta på grantopparna (det nåbara) och försöka att få den att minska istället?

Liksom, hur svårt ska det va!? Om ni inte fattat nåt av det jag skrev ovan så låt mig ta det i punktform:

1. Släpp ert material på samma datum världen över.
2. Skapa egna onlinetjänster för streaming av ert material för en liten avgift. (en avgift som är typ 25% av biopriset)
3. Släpp ert material för nedladding så att man kan köpa sig en egen kopia (även här till ca 25% av priset för att köpa en fysisk kopia med fodral och allt)
4. Se till att era tjänster är tillgängliga för alla med internetuppkoppling oavsett vilken mediaspelare de har, oavsett vilken webbläsare de använder, oavsett vilket operativsystem deras dator kör på.

Kan ni uppfylla/genomföra dessa 4 enkla punkter så är jag övetygad om att den (av er) oönskade fildelning av ert material som fortgår ryms inom den kontopost som ni vanligtvis nämner som “svinn“.

Precis som alla andra näringsidkare är det alltså dags för er att börja lyssna på era kunder–för att ta ett exempel med er favoritnäringsidkare, en ICA-handlare, så skulle inte en ICA-handlare kunna fortsätta i sin affärsverksamhet om han körde ert stuk för att eliminera allt svinn–alltså, tänk er att besöka en ICA-butik som denna:

Vid entrén till ICA-butiken står en vakt, för denne måste du visa giltig legitimation innan du får inträda i butiken. Din legitimation skannas och läggs in i butikens databas över besökare.

Entrén likväl som resten av butiken är kamerabevakad så vad du än gör dokumenteras på “film”.

När du kommer fram till kassan så skannas alla dina varor, vill du betala kontant så är du per automatik misstänkt, betalar du med kort så registreras det–inte bara summan utan också varje vara du köpt (att senare kunnas jämföra med hur ofta du köpt denna vara tidigare), mängd, tidpunkt, hur ofta du varit inne i affären utan att ha köpt nåt.

Slutligen innan du går ut från butiken så måste du gå igenom en “båge” som skannar dig in på bara skinnet så att ICA-handlaren vet att du inte stoppat en oxfilé innanför koftan. Denna “nakenskanning” av din kropp lagras självklart i den fil i butikens databas som upprättades för dig redan första gången du besökte butiken.

Är detta ett samhälle som ni efterstävar? Hur många kunder tror ni denna ICA-butik kommer att ha kvar ett par veckor efter införandet av dessa åtgärder för att få koll på deras “svinn”?

Oavsett om Bono kallar Kinas nätövervakning för “ignoble” eller inte så ser han alltså detta skamliga/låga förfaringssätt som ett sätt att kontrollera fildelning av hans låtar på.

Film eller musik eller oxfiléer–vill vi ha det så här?

Efter att ha skrivit mitt svar till Trollan (som alltså har en hel del sunda åsikter nedskrivna på sin egen blogg) på mitt förrförra inlägg så gick jag tillbaka och läste alla kommentarer igen på inlägget det handlade om, och då speciellt dem som var adresserade till mig.

Där fastnande jag på denna från (den kanske inte helt anomyma men iaf för mig okända) “Anders”:

[…]När någon angriper dig, så har du inte alltid något val. ”Inte falla ner på deras nivå” fungerar endast som strategi, om du befinner dig i en styrkeposition.

nef skrev: ”man [ska] inte köra stuket av ”men han slog mig så jag får slå tillbaka!”.

Helt OK attityd/strategi – förutsatt att du vill acceptera att bli slagen gul och blå. Om du inte vill acceptera det, så har du inte något val – du måste slå tillbaka.

Jag kan liksom inte acceptera det resonemanget som en sanning. Det är väldigt få situationer i livet där man bara har ett val.

Vanligtvis så har man två val som är uppenbara, och dessa är diametrala: attackera eller fly. Svart eller vitt alltså. Däremellan så finns det otaliga grå nyanser–man kan fly och attackera från en annan flank, man kan attackera och sen fly, man kan attackera subtilt för att sedan dra sig tillbaka och sedan attackera med full kraft från ett håll (eller tidpunkt) som inte var väntat. För att bara ta några exempel.

Att påstå att det enda man kan göra om man blir attackerad är att attackera tillbaka är iaf för mig väldigt världsfrånvänt och gymnasialt naivt. Och kanske även lite av ett “von oben” perspektiv…

Jag hade gärna fortsatt att resonera där i kommentarsfältet med både Monica Antonsson och Ingrid Carlqvist, men det fanns en svans–en förbannad eldbefängd draksvans–som viftade vilt och kastade ut rökridåer och byggde halmdockor. I vilket syfte vet jag inte, men resultat blev iaf att jag lämnade diskussionen, och det verkar iaf ha varit vad de ville.

Fast här kan jag ju alltid fortsätta den, så välkommen att diskutera i mitt digitala vardagsrum om ni vill.

Ni har väl inte glömt bort att kolla på infoMania som jag tipsade om för ganska precis ett halvår sen?

Oavsett, missa inte deras sammanfattning av mediaåret (i USA) 2009.

direktlänk

Ärligt. Vad är det med vuxna människor som inte kan bete sig hövligt!?

Vi har att Monica Antonsson skrev en bok som avslöjade att Liza Marklunds bok “Gömda” kanske inte alls var “en sann historia” så som den annonserats.

Vi har fallet “Adam” där fadern dömdes i tingsrätten med sedan friades i hovrätten med fortsatte att ses som en “barnaskändare” av Marina Engan, Motherwitch et. al. i kombination med ovan nämnda Liza Marklund.

Vi har en annan far som av samma klick ses som skyldig för samma sak (se mitt inlägg om det) där det startats en namninsamling som inte direkt andas sanning.

I samma veva i bloggosfären tas en annan fars kamp om umgänget med sina barn upp, och trots att det även där skrivits en bok om det och fadern tillskrivits vårdnaden så ifrågasätts detta och det snackas om att ta ställning för en det ena eller det andra.

Det snackas alltså om sida hit och sida dit och att man ska välja rätta sidan, och ja–jag hymlar inte när jag säger att jag ställer mig på sidan som är tvärt emot den så kallade överlevarsekten, men något som jag då rakt inte ställer mig bakom är den “häxjakt” och det skitsnack som förekommer i båda läger.

Det är liksom inte okej det som jag läser i kommentarerna hos de båda parterna–fula tillmälen om någons utseende och spekulationer om någon ens skulle velat “förgripa sig på denne” eller ens vilja ha sex där det sker med samtycke.

Jag blir fan förbannad! Okej, de flesta som skriver sådant är “anonyma” i dessa bloggar och att blogginnehavarna låter dessa kommetarer stå är skitbra (man ska inte döjla vad folk har för åsikter) men man förväntar sig faktiskt att blogginnehavarna säger ifrån på ett eller annat sätt–det som är mindre bra (och något som man inte förväntar sig) är att blogginnehavarna hoppar på vagnen och åker med i skitlasset! Än värre är när blogginnehavaren hjälper till att skyffla gödsel och det är vad jag sett de senaste dagarna…

Ett av mina ledmotiv under alla de år jag debatterat på internet är “non quis sed quid”–alltså inte vem utan vad–så när jag ser vuxna människor uttrycka sig negativt om andra på detta sätt blir jag inte annat än (ytterligare) nedstämd och håller kvar vid min övetygelse om att människor är skit. Trots att jag faktiskt älskar människan.

Så snälla rara alla i “båda läger”–sluta upp med tillmälen som “bloggpaddor”, “troll”, “biskopar”, “tomtar”, “översteprästinnor”, “svansar” osv osv i all oändlghet–börja koncentrera er på sakfrågan iställer för på vem som säger/skriver vad!

Ställ in er på detta så lär ni så småningom komma fram till en gemensam grund där ni sedan kan börja att samtala med varandra på samma nivå iställer för som nu att ni står på varsin kulle och kastar stinkande koblaffor på varandra.

Det är ju inte bara från baksätet liksom–själv känner jag mig som en bakluckeförare ibland…

Allvarligt talat så förstår jag inte kritiken på kritiken (eller rättare: ståndpunkten att den som inte gör inte heller bör [kritisera]) och jag håller med Mattias Bjärnemalm helt och fullt–ingen kritik där alltså. Även om jag kritiserat honom tidigare.

Visst fan finns det sätt att kritisera på som är åt helvete–jag låter Anders Trobergs kommentar hos Jan Lindgren illustrera detta–men att kritik som sådan skulle vara av ondo rakt av oasett hur, var och från vem det framförs är ju bara bull! Fast jag hoppas att det inte är vad som menats, men jag som ligger i bakluckan kan ju inte veta vad som sägs och har sagts via Skype eller diverse irc-kanaler…

Äh! Vad fan vet jag? Jag är ju bara en bakluckeförare bland andra!

Andra som vet mer: emma, hanna, janne och dexe. För att nu bara nämna några som skrivit om kritiken som kommer från dem som kritiserar kritiken. Eller vad fan det nu handlar om. Som sagt–vad vet jag?

Oavsett vad jag vet så fattar jag noll i vad som sker nu…

Nåja, jag tror fortfarande på Piratpartiet och att chansen till riksdagsrepresentation finns, så min “serie” Spotlight kommer att återupptas efter nyårshelgen då julångesten släppt greppet om mig. Förhoppningsvis.

Några länkar (utan egentlig inbördes ordning) om ett enda fall:

1. http://www.saknadebarn.se/2009/12/08/evelina-oscarsson-rykten-och-sanning/
2. http://inteutanminasoner.wordpress.com/2009/11/22/sanningen-om-evelina/
3. http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2009/11/att-saga-sig-jobba-for-barns-basta.html
4. http://maukonen.wordpress.com/2009/11/22/raderad-journalistik/

Några fraser som poppar upp i mitt huvud när jag läser vad som skrivs i ovanstående blogginlägg:

1. Hell hath no fury like a woman scorned.
2. Porr är otrohet!
3. Don’t be too quick to tell your loved ones about the “wrong doings” your partner’s done–long after you forgave them your loved ones will still hold a grudge.
4. Ingen rök utan eld!
5. Mamma vet bäst!

Mina tankar om dessa fraser:

1. Inte Shakespeare utan Cosgrave.
   Första delen av det egentliga uttalandet är inte ens könsbestämt utan handlar om att den som sviks av kärlek har väldigt lätt till hat. Ett talesätt i stil med att “mellan kärlek och hat är vägen kort” och “kaos är granne med Gud” alltså.
2. Absolut inte!
   Om sexlivet kajkar så kan det iofs vara lätt hänt att man skyller på partnerns porrkonsumtion, men så länge det inte är “istället för” så är det bara till att inse att man även när man befinner sig i ett förhållande har (och har rätt till) ett sexliv med sig själv. Detta inkulderar porrkonsumtion likväl som onani. Med eller utan “verktyg”.
3. Avslöjande av intima och personliga detaljer kan faktiskt ses som en slags otro. Iaf som ett svek.
   Att tänka på är att dina nära och kära inte älskar din partner lika starkt som du, så om du avlöjar något som egentligen bara är er ensak får du räkna med att de är förbannade långt efter att du förlåtit.
4. En tillräckligt ofta upprepad lögn är inte en sanning.
   Inte heller så är en lögn mer sann ju fler som tror på den…
5. Föräldraskap är inte könsbundet!
   Precis som när det kommer till mycket annat så är skillnaden större mellan individer än mellan könen. Att vara kvinna är inte en garanti för att vara en bra förälder.

Den där namnisamlingen som nämns i en del av inläggen ovan innehåller lika mycket felaktigheter (eller iaf saker som kan ifrågasättas, som exemepelvis varför socialen skulle granska någons dator…) som det mejl som publicerats här och där senaste dygnet–även om det mejlet (likväl som namninsamligen) kanske inte direkt innehåller förtal mot Ingrid Carlqvist så innehåller det klart och tydligt förtal mot den man som det handlar om. Och jo, det kan klassas som förtal även om namnet inte nämns om det på annat sätt klart och tydligt går att förtstå vem det handlar om.

För mig är mobiltelefonen ett tillbehör, en slags “extra device”, som jag använder “istället för”.

När jag inte är i närheten av en dator så kan jag surfa på den (hjälpligt); när jag inte är i närheten av hemtelefonen (iofs ip-telefoni där) så kan jag ringa med den; när jag inte har kameran med mig så kan jag ta kort med den–att vara ständigt uppkopplad ser jag som stressigt, orsaken att jag inte skaffat en bättre (uppkopplad) telefon än min gamla Nokia N73 är för att jag anser att kommunikation ska ske på mina villkor därmed så har ingen bortom min närmsta bekantskapskrets/familj kännedom om mitt mobilnummer.

Av samma anledning har jag inte heller skaffat mig ett facebook-/twitterkonto. Av samma anledning så håller jag min ICQ- och MSN-adress privat och därtill har inställningen “osynlig” där–jag vill helt enkelt inte att vem som helst ska kunna ta kontakt med mig. Eller jo, kontakt får de gärna ta, men det jag fullständigt hatar är “kravet” att jag ska svara inom X antal sekunder om jag visas som “online”. Om det så är att nån ringer, om nån sms:ar, om nån mejlar, om någon skriver ett svar på ett forum där jag inte kan markera mig som “osynlig” eller via nån IM-klient så blir jag faktiskt förbannad när det görs med ett “krav” om att jag ska svara.

Utöver att det faktiskt kan vara som så att jag vill fundera vad som skrivits till mig och svara vid ett senare tillfälle så kan det ju faktiskt vara som så att jag inte alls var online/tillgänglig just då utan att jag bara lämnat datorn och applikationen på…

Vill man initiera en kontakt med mig så finns det härovan en flik med namnet “Gästbok”. Vill man inte att andra ska läsa det man skriver så finns fliken “Mejla”. Saknar man svar från mig på ett inlägg i min egen blogg eller på någon annans blogg eller på nåt forum så kan man väl iaf initialt testa med att påminna mig om detta via någon av ovanstående fuktioner iställer för att få tokspel för att jag inte svarar inom tre minuter!?

Nej, jag tänker inte länka till vad som fick mig att skriva detta inlägg–inlägget är skrivet med principen “kommunikation ska ske på mottagarens villkor” mer än devisen att “alla kan nås med den nya tekniken”.

Ja, alla kan nås (om de anpassat sig till den “nya tekniken”) men bara för att man kan nås så ger ju inte detta alla andra rätten att nå och att därtill få svar. Inom en viss tid som numer verkar vara inställd på två minuter…

Jag ser det inte annat än som positivt att kommunikationen blivit snabbare, men kom igen–att du må ha “rätten” att kräva svar från en myndighet eller annan institution inom 48 timmar är faktiskt inte likställt med att du kan kräva svar av mig eller andra privatperoner inom samma tid eller ens inom ett par timmar. Vi svarar när vi känner för det. Om ens alls. Fatta!

Som vanligt när julen är i antågande och förväntningar finns som innefattar jul+familj+umgänge+trevligt+tradition så rider grinchen mig. Den här gången som alla andra hoppade den jäveln på mig och bet sig fast i min nacke lagom till första advent.

Mina planerade “Spotlight”-inlägg får alltså vänta lite. Två hann det dock bli innan ångensten började rida mig.

Men nu var det rubriken här som jag ville tala om–var det inte som så att Allan Edwall gjorde en cover/omskrivning av Bengt Sändhs “Vals om sommaren” (som alltså inleddes med “nu är den förbannade sommarn här…”) men då sjöng om julen?

Eller var det nån annan, eller är det bara nåt jag drömt?

Om någon har info, dvs länkar, till inspelningar eller till själva texten till denna låt (som jag desperat behöver få lyssna på och sjunga med i för att få fanstyget att släppa bettet om min strupe) får ni gärna hojta till.

Angående det här, så flurade jag lite med sambon hur de skulle vara om svenska företag som tidigare ställt sig som frontfigurer för integritet skulle ställa sig till att personalen gjorde ett gruppfoto där alla män var iklädda slöja och sen mejade denna bild till Nima.

Jag menar, oavsett om svenska företag anser sig opolitiska/politiskt obunda så kan de ju knappast ställa sig i “no comments”-läge när det kommer till manifestationer som har att göra med mänskliga rättigheter? Manifestationerna om bröst- likväl som prostatacancer utöver drives om svält i diverse världsdelar osv säger iaf mig att svenska företag inte är det minsta “neutrala” när det kommer till ämnen som berör. Oavsett om dess ämnen har en politisk anknytning eller inte.

Jag anser iaf att den grundläggande mänskliga rättigheten är att få vara människa–och det oavsett kön och klädsel. Varför ska någon anses vara mindre värd om den klär sig annorlunda? (aka en man klär sig som kvinna och vice versa) I detta fallet har alltså en “auktoritet” med tvång klätt en man som kvinna i syftet att han ska ses ner på.

Jag har inga tvivel om att vi kan få se min sambo i en slöjbild, jag tror att många av hans kollegor inte heller skulle se några problem med det, men frågan är–finns det en möjlighet att få se Jon Karlung i slöja? Och att han då ikläder sig denna slöja i sin företagsledarroll?

Övriga män jag vill se i slöja (utan någon inbördes ordning) och oavsett om de gör det som priavatpersoner eller som företrädare av yadayadawhatever:
Rick Falkvinge, Christian Engström, Henrik Alexandersson, Deep|Ed, Stefan Stenudd, Mark Klamberg, Anders Mildner, Peter Sunde, Rasmus Fleischer, Carl Johan Rehbinder och många, många fler.

So, step up and show us!