polymeriska tankar

Polymeriskt helt enkelt – kan tolkas som något bestående av flera delar eller något förhärdat eller flamsäkert. Dock inte flamssäkert.

Inget teflonminne alls alltså – däremot rätt så fullt och bitvis oorganiserat så att jag ibland måste leta länge innan jag finner det jag söker. Men det finns alltid där i någon gömma. Jag glömmer alltså ingenting om jag inte aktivt väljer att göra så.

Därmed kan jag nog ses som långsint av somliga. Envis, bitter och snartucken av andra. En del kallar mig därtill humorbefriad. Gemensamt för dem som fäller dessa omdömen är dock att ingen av dem känner mig.

Vänner och familj kallar mig däremot stundtals för både flamsig, förlåtande och rolig. Humorn är dock av den knastertorra sorten, oftast en lek med ord i flera lager.

Född på 60-talet, uppvuxen i Stocholm, jobbat med det mesta inom servicebranchen innan jag i vuxen ålder bästämde mig för att plugga vidare. Läste då till språklärare och födde 2 barn under tiden, bytte sedan spår och läste in en hel del psykologi och sexologi.

Gillar att skapa, oavsett om det är att komponera nya maträtter, renovera en gammal möbel eller klottra ner något på ett papper – både ord och bild.

Faktiskt inget alls förutom att få några av de där oorganiserade tankarna på pränt. Det kan alltså bli en salig blandning av trams och allvar som kan komma att läsas här. Något som tiden får utvisa.

Politiskt kan man nog säga att jag är liberal – jag anser alltså att varje människa har den yttersta självbestämmanderätten över sitt liv. Dock så har jag nog lite av en socialistisk ådra – iaf när det kommer till att ett samhälle bör ha ett skyddsnät. Förvisso inte ett aktivt sådant som söker upp och fångar in de medborgare som andra anser inte kunna klara sig själva, utan ett passivt sådant som medborgarna själva ska kunna uppsöka när de själva anser inte kunna klara sig längre.

Det lär alltså bli mycket om lite & lite om mycket.

Mer info om mig: här och här.