Alla har väl haft ett one night stand nån gång, och de gånger som man/den tillfälliga gästen inte smitit hem som en tjuv oom natten utan faktiskt sovit kvar till dagen efter har det nog många gånger hänt att det börjat med ett morgonknull. Lite nyvaken och kanske aningens bakfull så kanske man inte märker förrän efteråt att den penisbehängde inte hade tagit sig mödan att trä på en regnrock, något som skedde kvällen innan. Kanske också något som det propsades på då.

Visst förstår jag att man blir förbannad om någon tar sig en sådan frihet, jag förstår att man förutsätter att vad som gällde gången innan också ska gälla nästa gång–men att känna sig “sexuellt ofredad” eller tom “våldtagen” pga av yrvaket och fullständigt samtyckande bakfyllesex och anse anse att “han gick för långt” och uppsöka polis?! Det fattar jag då rakt inte.

Den här gången knycklar jag inte ihop min foliehatt, utan jag sänder den vidare till den här bloggaren med en näve sand inbakad och uppmaningen att kasta med en nypa eller två nästa gång han läser en skvallertråd på Flashback.

Nog för att orden också skulle passa på många ämnen som rört Piratpartiet den senaste tiden och den hysteriska moralpanik som uttalats från antipirater till höger och vänster, men det var folk av det här slaget som Dick Cavett syftade på skulle jag tro…

– Den första åklagaren bör kritiseras. Så även media som blint rapporterade om anklagelserna.

Jag läser därtill DNs rapportering av intervjun som avslutas med att hänvisa till en artikel i Expressen där “den första åklagaren”, jouråklagaren Maria Häljebo Kjellstrand, uppenbarligen anser sig ofelbar genom att kommentera upphävandet av hennes beslut så här:

- Antagligen har hon fått nya uppgifter. Det bör hon har fått. Annars man överprövar inte någon annans beslut.

På åklagare.se finns sedan en frågasida om Assange-fallet. Den avslutas med svaret på frågan varför Assange’s namn offentliggjordes:

Normalt offentliggör Åklagarmyndigheten inte namn på anhållna personer och myndigheten tog heller inte initiativ till att offentliggöra namnet. Uppgifterna om anhållan nådde – på ett sätt som myndigheten inte känner till – en nyhetsredaktion. Åklagaren bekräftade uppgifterna.

Jag lånar lite folie och viker mig en liten hatt och avslutar med att det inte är så konstigt att Niklas Svensson på Expressen var pucketta på nyheten. Samme Niklas Svensson som alltså åtalades för dataintrång 2006. Och han åtalades av–Maria Häljebo. Att han har den som åtalade honom på bevakning låter rätt så rimligt.

Maria Häljebo Kjellstrand verkar därtill ha gjort sig en karriär på just sexualbrott. Och detta var inte första gången hon beslutat att en man ska anhållas i sin frånvaro med endast en anmälan som grund.

Därmed plockar jag av mig min foliehatt, knyckar ihop den till en liten boll och låter den tjänstgöra som kattleksak.

Tack för tipset om länkarna till morr på Piratpartiets forum.

Mig veterligen så har Dick Wase inte så värst väsensskilda åsikter gällande sexualitet mot vad jag har, eller för den delen vad Carl Johan Rehbinder har.

Och även om de uttalade åsikterna inte är något som Piratpartiet satt sin stämpel på så har väl inte heller Dick Wase påstått att han uttalar en åsikt som är Piratpartiets?

Så låt höra nu, Rick Falkvinge–vad är det som du har blivit “chockad” av?

Uppdatering: Dick Wase skriver en replik på Expressens artikel–på Newsmill.

Jag hoppas verkligen att de ansvariga i Umeå tar ett redigt tag i örat på dem som gjorde detta.

För att kunna förstå vad någon gjort sig skyldig till om man säger att de begått ett yngeldeformeringsbrott, likväl som ett barnpornografibrott, så bör man ha lite koll på betydelsen i de enskilda lexikala morfemen i sammansättningen av dessa ord.

Rent förenklat så är det när det kommer till svenska sammansatta ord det sista lexikala morfemet väger tyngst i ordets betydelse, så jag börjar väl med “brott” då.

Oavsett sammansättning och hur det ska tolkas så är “brott” det enklaste. Har man begått ett brott så har man gjort “fel”, må så vara om det i det sociala handlar om ett etikettsbrott, om det i en anställningssituation handlar om ett policybrott eller om det när det kommer till samhället och lagboken handlar om något som faktiskt är ett brott enligt någon paragraf i brottsbalken. I fallet med barnpornografibrott handlar det alltså om det sistnämnda.

Med utgångspunkten att det handlar om ett brott mot lag är det så dags att definiera det lexikala morfemet innan, nämligen pornografi.

Pornografi i sig är en sammansättning av två grekiska ord–”porne” och “graphein”–som betyder typ “lösaktig (kvinna)” och “att skriva”. Vad som är lösaktigt har sedan dess varierat beroende på samhällsklimat och “skriva” har sedan dess gått till att man kan “beskriva” och det då alltså inte bara i text utan även i bild. Rörlig eller statisk.

Rent krasst skulle man nog kunna säga att “pornografi” ansågs vara en beskrivning av sexualakter, och då specifikt sexualakter som inte ansågs moraliskt acceptabla i det samhälle som för tiden var aktuellt.

Definitionen av pornografi har sedan dess gått från att vara “en beskrivning av sexuella akter (som inte anses vara “normalt” inom äktenskapet mellan man och kvinna)” till att vara “något som vädjar till sexualdriften” och det då specifikt av betraktarens reaktion före skaparens intention. Det förra då utan intäkten att folk kan tända sexuellt på det mesta–må så vara skor (ska vi förbjud en skobutiks produktkatalog?), träd (ett förbud för trädgårdskataloger kanske kan vara aktuellt?) eller djurpälsar (körsnärer eller för den delen slakterier kanske skulle förbjudas?) för de kan alla “vädja till sexualiteten” för någon oavsett vilken intention producenten av dessa alster hade.

Att “vädja till sexaliteten” för att definiera något som pornografi är alltså för mig helt galet. För mig är den enda riktiga definitionen för pornografi “en avbildning/beskrivning av en sexuell akt där könsorganen ligger i fokus“–om inte det senare så är det för mig på sin höjd erotik. Om ens det.

I min baklängesdfiniering av ordet “barnpornografibrott” kommer sedan “barn”. Vem är då ett barn?

Enligt FNs barnkonvention är det alla under 18 år. Enligt diverse länders lagstiftning så är man barn tills man är myndig, och myndighetsgränsen varierar från land till land. Enligt biologin är det alla som inte är könsmogna. Så även enligt den tidigare beskrivningen ["Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år."]  på polisen.se när de definierar “barnpornografi”, även om de där inte definierade “pornografi” per se och därtill nu lagt till att “varje barnpornografisk bild eller film är ett dokumenterat övergrepp mot ett barn och ska behandlas som ett brottsdokument.“.

För mig så är man alltid ett barn så länge man har en förälder i livet, men för att gå in lite mer specifikt på det så är skalan barn->ungdom->vuxen vad som bör gälla. Men inte ens där är gränsdragningen enkel.

Begreppet adolecence har sin närmaste motsvarighet i svenskan i begreppet “ungdom”, men tyvärr så har även det begreppet urholkats då “ungdom” numer kan gälla vem som helst upp tom 25 års ålder beroende på lagstiftning (ex. alkohollagen 4 kap 8 §) även om man nu som i Sverige anses vara myndig vid 18 år fyllda. Iaf rent genrellt.

Vart vill jag då komma med denna flyktiga debunkning? Jo, jag vill komma fram till detta–det går inte att diskutera vad som är ett barnpornografibrott innan man först har definierat vad som är barnpornografi.

Som Carina Rydberg skriver i en kommentar hos Mymlan så är det för gemene man ett brott mot barnpornografilagen att inneha*, sprida eller skapa bilder och/eller film på reella övergrepp på verkliga barn. Och det ju just så det borde vara, men tyvärr så går lagen längre än så.

Gemene man är alltså inte medveten om att i begreppet “barnpornografi” så som det idag är definierat enligt svensk lagstiftning så innefattas även filmade och fotograferade sexualakter med fullt samtyckande (och könsmogna, likväl som enligt lag sexuellt självbestämmande [aka 15 år fyllda])  individer om de är under 18 år.

Inte heller så är gemene man medveten om att även tecknade alster av detta slag är klassificerat som barnpornografi.

Madeleine Leijonhufvud, professor emeritus i straffrätt, säger sig vara benägen att hålla med Piratpartiet i frågan om barnpornografi gällande att det absolut inte kan vara ett brott att inneha en teckning av en sexuell situation. Hon nämner även att barnpornografi inte är ett sexualbrott enligt brottsbalken utan ett brott mot allmän ordning. Något som jag påtalat tidigare. Därtill så resonerar hon kring om inte “barnpornografibrott” borde ha en lagstiftning som liknar häleribrottslagen.

Där kan jag inte mer än att hålla med henne–det är inte olagligt att inneha en vara lika lite som att sälja den, men det är olagligt om varan är stulen. Enligt mig (och uppenbarligen enligt Leijonhufvud) så ska alltså barnpornografibrott ses som ett derivat av brott–om spridningen/innehavet av materialet handlar om att materialet framställts brottsligt så ska innehavet/spridningen av materialet också anses brottsligt. (Mjo, även om Leijonhufvud tidigare uttalat saker som jag, och andra, ser som helt vansinninga så kan vi inte frånta henne att hon i detta fallet har rätt enligt vårt rättsmedvetande. Även en blind höna kan hitta ett korn, liksom.) Enda skillanden är  som sagt att jag inte anser att ett innehav ska vara straffbelagt, men väl att ett innehav om det upptäcks i andra sammanhang (exempelvis vid en husrannsakan som gäller annat brott med fängelse på skalan) kan ses som skäl för ett beslag/förverkande.

Men då alltså just bara själva materialet och inte förvaringsplatsen. Lika lite som någons byrå ska kunna anses förverkad om man hittar något på papper där (eller cd-skivor, usb-minnen osv) så ska en dator, eller rättare–dens hårddisk, kunna anses förverkad. Ta bort materialet, se till att det inte kan återskapas,  och återlämna sedan datorn/hårddisken med allt det personliga material som fanns där innan intakt.

Förutom det att jag anser att endast ett innehav av dokument vad det än må vara inte  ska vara brottsligt  så anser jag att innehav av barnpornografi (med definifionen att det är en dokumentatation av att brott) inte ska straffbeläggas utan att innehavet kan anses som olovligt och därmed kan beslagtas. Påträffas material av detta slaget så ska det alltså kunna fråntas innehavaren (aka beslagtas), men innehavet i sig ska inte kunna bestraffas. Precis som med innehavet av andras sjukjournaler eller diverse myndigheters sekressbelagda dokument alltså. (Som jag alltså skrivit tidigare. Läs gärna hela diskussionen i den tråden.)

Kanske det var där som Falkvinge var i sin Ekot-intervju? Kanske det var så han tolkade vad som skrivits i (de dåligt förankarade och korrekturlästa)  sjökorten? Jag vet inte vilket, men jag blir mer än upprörd när jag ser reaktionerna från både piratpartiser och och andra som inte ens är medlemmar med kravet om att Falkvinge ska avgå.

Gällande dessa reaktioner har jag bara en sak att säg–”you don’t change horses in the middle of the stream!”.

Utöver det självklara då att avsätta en patiledare är en intern sak som icke medlemmar inte har att göra med. Även om de nu självklart har rätt att uttala sina åsikter. Vilken rubrik man sen väljer på sitt inlägg kan sedan iofs självklart vara avgörande för om nån vill diskutera i sak…

Den dagen jag ser att Piratpartiets ledare uttalar, och står fast vid, något som jag inte kan ställa mig bakom och därtill anser vara tvärt emot partiets ståndpunkt så lär jag knappast begära partiledarens avgång utan faktiskt utträda ur partiet själv. Men det är ju bara jag och mina reaktionsmönster…

För den delen så förstår jag faktiskt inte den indignation som jag läser mig till i bloggosfären–även om Falkvinge uttalade något som inte direkt står i valmanifesten och/eller är förankat bland medlemmarna så var det ju faktiskt inte som om han förspråkade en återgång till dödsstraffet.

Det han förspråkade var faktiskt en återgång till hur lagen såg ut för bara lite över 15 år sedan–1995 så infördes en ändring i lagen som sa att det var tillåtet att beslagta barnpornografiskt material då det påträffades men att innehavaren inte skulle straffas (innan dess så var innehav helt och fullt tillåtet), 1999 så ändrades det till att innehavet även skulle straffbeläggas.

För lite över 15 år sedan så var det alltså inte “fel” att inneha “barnpornografi”, för lite över 10 år sedan så var det det och därtill så lades till att “barnpornografi” ävan gällde tecknat matrial utöver att definitionen av “pornografi” hamnade i en liten luddhögg.

Jag upprepar–innan det ens går att föra en sansad diskussion om vad som är, och bör vara,  ett barnpornografibrott, utan att det ses som om man svär i kyrkan, bör begreppet i sig definieras.

Annars så kommer vi hamna där vi varit i snart 10 år när det kommer till begreppet “fildelning”–vi har om och om igen fått börja varje diskussion med att förklara begreppet, att det inte handlar om “stöld” eller “snatteri”, att fildelning per se inte handlar om delning av upphovsrättsskyddat metrerial, att ingen skadas (förlorar inkomst) av att privatpersoner delar med sig av den kultur de har i sin ägo utan att ta betalt för det. Osv i all oändlihget.

Så kom igen nu–sluta ducka bakom begreppet “barnpornografi” och att det per automatik handlar om att skända barn sexuellt, sluta upp med att vara rädd för att bli kallad “pedofil” som om det per automatik sätter en stämpel i pannan på dig som varande kriminell. Inse att samhällets benägenhet att stigmatisera inte är något som du ska ducka för utan något som du ska bekämpa!

(Det finns en massa som jag bör länka upp i det här inlägget, men jag gör som emma och postar det hela för att eventuellt länka upp senare, och det just för att jag anser att texten är viktigare att komma ut [hur pass mycket den nu kommer ut med tanke på hur få läsare jag har] än vad eventeulla källor är. Jag ska alltså länka upp det hela, men är det något som du som läser [fortfarande] vill ha en källa till så får du gärna lagga in det i en kommentar så lägger jag det högst upp i listan.)

Därmed så har jag länkat in i själva texten så gott det går och avslutar med denna lilla bloggvägg (för, emot och neutral) innehållande vad som skrivits i frågan senaste månaden i blogginlägg (och nån enstaka tidningsartikel) här och där som kanske inte belysts så värst tidigare:

PAF, Cui bono?, Tornado World, Pp Österåker, Emil Isberg, Torbjörn Jerlerup, Thomas Harman, SvD Brännpunkt/Gösta Hultén, Leif Ershag, Anders Widén, Conny T, Mikael Nordfeldth, Tidningen Realisten, Medborgare X,  Lotta Olsson, Björn Brändewall, Viktor Tullgren, Sophia Blomqvist, Lukas Löfling, John Johansson, Hans Egnell, Andreas Larsson, Andreas Johansson, Peter Andersson, Stefan J. Eriksson, Johan Linander, Olof Bjarnason, Adéle Holtz, Nisse, Greta, Björn Felten, Jöran Fagerlund, Exxoff, Kalle Bäck, Alex Limonovic, Anneli Mattson-Djos, Jan Rejdnell, Mikael Ensson, Per Ankersjö, Marcus Backström, Suspicio, Magnus Brahn, Ia, Magnus Thörnblad, Niklas Lindgren, Ulmerkotten, Malin Nävelsö, Annarkia, Tord Jansson, Mia Ankarvall, Lars-Erick Forsgren, Louise Persson, Netopia/Per Strömbäck, Henry Rouhivuori, Mathias Hellsten, Helene Sturefelt, Silverriksdalers, Birch, Ingemar Hansson, Jan-Inge Flücht osv mfl etc yada yada yada…

Vad var det då jag gjorde? Jo, jag kollade på animeversionen av mangan Naruto. Närmare bestämt kapitel 146 där Naruto smyger sig fram till ett vattenfall på natten där han och tre andra slagit nattläger. Utan att veta det så är det Hinata som smygit ut för att träna på natten som han tittar på.

Hinata är enligt uppgift här 12-13 år gammal (så är även Naruto, men det var ju inte bara han som tittade här…), trots att hon med kläder på ser väldigt ung ut och ännu yngre ut när man ser ansiktet och de stora oskyldiga ögonen så har hon i detta klipp utvecklade bröst och skulle kunna vara vilken kvinna som helst i åldern där kroppen är fast.

Detta klipp är inte barnpornografi även om man kan tro att den tecknade är underårig och det av den enkla anledningen att det inte ens är pornografi. Och det oavsett om den tecknade kan tros vara 47 eller 7 år gammal. Beroende på vad man nu har skalle till att inbilla sig. Könsmogen är avbilden i alla fall. Och pornografi är det inte. På sin höjd är det erotik. Men det ansåg som sagt inte nämndemännen i Uppsala tingsrätt.

Utöver att man bör skilja på pornografi och barnpornografi och därmed/därtill på dokumenterade övegrepp och fiktiva scenarier så bör man nog lära sig att skilja på pornografi och erotik. Oavsett ålder på de medverkande, vare sig de är verkliga eller fantasier.

Och om jag förstått saken rätt så var det alltså inte ens pornografi utan just erotika som mannen i Uppsala åtaldes och dömdes för. Må han överklaga så att vi får ett prejudikat på denna horribla lagparagraf. Eller än hellre–en utredning och revidering av denna lag…

Andra om detta:
Arbetarbladet vars länk jag först såg hos ???? i förbifarten–han har därefter skrivit mer om detta här och här.
Aftonbladet (kultur) var (vad jag märkte) nästa gammelmedia som jag såg det i och på det rapporterade Mattias Lönnqvist(FP) och Göran Widham(PP) sakligt.
Många har följt därefter, men några som jag vill peka extra på är Louise Persson, Stefan Stenudd, “Aku“, Niclas Strandh och “Alex Limonovic“. Min starkaste spotlight riktar jag dock mot Oscar Swartz.

Illustrativa bilder finner man bl.a. hos Gothbarbie, Tinet Elmgren, People = Shit!, Torbjörn Jelerup och under facebookgruppens fotoflik.

direktlänk till klippet ovan

Apropå det här, med inspiration hämtad här…