Vad var det då jag gjorde? Jo, jag kollade på animeversionen av mangan Naruto. Närmare bestämt kapitel 146 där Naruto smyger sig fram till ett vattenfall på natten där han och tre andra slagit nattläger. Utan att veta det så är det Hinata som smygit ut för att träna på natten som han tittar på.

Hinata är enligt uppgift här 12-13 år gammal (så är även Naruto, men det var ju inte bara han som tittade här…), trots att hon med kläder på ser väldigt ung ut och ännu yngre ut när man ser ansiktet och de stora oskyldiga ögonen så har hon i detta klipp utvecklade bröst och skulle kunna vara vilken kvinna som helst i åldern där kroppen är fast.

Detta klipp är inte barnpornografi även om man kan tro att den tecknade är underårig och det av den enkla anledningen att det inte ens är pornografi. Och det oavsett om den tecknade kan tros vara 47 eller 7 år gammal. Beroende på vad man nu har skalle till att inbilla sig. Könsmogen är avbilden i alla fall. Och pornografi är det inte. På sin höjd är det erotik. Men det ansåg som sagt inte nämndemännen i Uppsala tingsrätt.

Utöver att man bör skilja på pornografi och barnpornografi och därmed/därtill på dokumenterade övegrepp och fiktiva scenarier så bör man nog lära sig att skilja på pornografi och erotik. Oavsett ålder på de medverkande, vare sig de är verkliga eller fantasier.

Och om jag förstått saken rätt så var det alltså inte ens pornografi utan just erotika som mannen i Uppsala åtaldes och dömdes för. Må han överklaga så att vi får ett prejudikat på denna horribla lagparagraf. Eller än hellre–en utredning och revidering av denna lag…

Andra om detta:
Arbetarbladet vars länk jag först såg hos ???? i förbifarten–han har därefter skrivit mer om detta här och här.
Aftonbladet (kultur) var (vad jag märkte) nästa gammelmedia som jag såg det i och på det rapporterade Mattias Lönnqvist(FP) och Göran Widham(PP) sakligt.
Många har följt därefter, men några som jag vill peka extra på är Louise Persson, Stefan Stenudd, “Aku“, Niclas Strandh och “Alex Limonovic“. Min starkaste spotlight riktar jag dock mot Oscar Swartz.

Illustrativa bilder finner man bl.a. hos Gothbarbie, Tinet Elmgren, People = Shit!, Torbjörn Jelerup och under facebookgruppens fotoflik.

I bedömningen om en “juridifiering” är onödig eller nödvändig, som i det här fallet, så handlar det för mig inte om att skolan ska dra in polis eller JK så fort de hittar nåt som de anser inte hör hemma i skolan, utan att den lille–eleven–ska ha en rättssäkerhet värdig ett demokratiskt samhälle och därmed ska ha möjligheten att få sitt fall rättsligt prövat.

Nu var det ju inte (så vitt jag vet) eleven som ifrågasatte att dennes rättigheter inte efterlevdes av skolan, utan faktiskt skolan som tog sig friheter som gick en bra bit över de rättigheter de har–vad jag kan se så sket skolledningen i rättssäkerheten och enbart gick efter värdegrunden och gjorde en polisanmälan först därefter.

Jag känner till skolvärlen och dess värdegrund sisådär lagom eftersom jag är halvfärdigt utbildad lärare och därtill jobbat som vikarie i skolan. Jag känner till juridiken sisådär lagom eftersom jag valt att sätta mig in i diverse lagtexter som har med integritet att göra.
Jag känner sedan att allt detta är fan så fel och det enbart med grund av det rättsmedvetande jag har tillskanskat mig pga av de två tidigare punkterna i kombination med att jag levt i snart 50 år och därtill har två tonårsbarn i skolan.

Jag häpnar över Sanna Raymans uttalande om att det väl bara är att ta klistermärkena och kasta dem. Jag håller med Schultz om att man inte får glömma äganderätten och jag håller med Heidbrink om att yttrandefriheten inte ska kunna kränkas så lätt.

Alltså–för att ta lite spridda tankar ur synvinkeln från mitt “svenssonsrättsmedvetande”:
Precis som vad som gäller vid snatteri och stöld så bör vandalisering (i detta fallet uppsättande av klistermärken på annans ägendom/lokal) gå efter att ett åtal ska ha belägget att det skett–alltså att den som snattade/stal/vandaliserade togs på bar gärning. Enkelt beskrivet då, bevis i form av film eller trovärdiga vittnen kan ju alltid finnas…

Innehavet av ett fullt lagligt verktyg kan aldrig ses som ett bevis för att brott kan tänkas ske–ett sådant innehav ska alltså inte kunna ses som ett tecken på att ett brott kommer att begås *upprepa*. Detta är dock inte fallet med sprayburkar numera, men det kan vi ta en annan gång och gå över till att här hittades klistermärken, märken som alltså inte är olagligt att inneha, och skolan valde att beslagta, polisanmäla och överlämna klistermärkena till polisen. Efter att de beslutat att genomsöka skåpen, som de iofs äger men tillhandahåller för eleverna att bruka, med enda grund att de sett klistermärken upsatta i lokaler där elever har tillträde (?).

Jag svamlar, jag vet–men det jag försöker få fram är att även om skolan har rätt att genomsöka skåpen i skolan iom att det är deras egendom så har de inte rätt att beslagta något, oavsett om detta “något” är olagligt att inneha eller nåt som skolan anser är “omoraliskt”, “odemokratiskt”, eller nåt som går emot skolans värdegrund. Oavsett om det är ett förmål eller text på ett papper, ett usb-minne eller för den delen ett klistermärke. Hittar de nåt i skåpen som de anser är olagligt att inneha så ska de kontakta polis och låta polisen avgöra om ett beslag av detta “nåt” är vad som ska genomföras. Av polisen då alltså, och inte av skolan.

Däri ligger felet i det här fallet enligt mig–skolan beslagtog något som de inte har rätt att beslagta, skolan skulle ha konsulterat/tilllkallat polisen och överlämnat beslutet om ett beslag till dem. Skolan är inte polis eller annan myndighet och ska inte heller leka på polisens/myndigheters bakgata.

Inte heller så är skolan ställföreträdande föräldrar–de ska alltså ge fan i att försöka bestämma vilka värderingar som eleverna ska ha–de ska självklart lära ut (informera om) de värderingar som skolans värdegrund fastställt, men till syvende og sidst så har vi, utöver tryckfrihet och yttrandefrihet, faktiskt också åsiktsfrihet i Sverige.

Och denna åsiktsfrihet/yttrandefrihet/tryckfrihet ska och bör självklart även gälla omyndiga slolelever.

Tyvärr så verkar en del skolor gå efter linjen att elevernas åsikter ska vara grund för betyg, men det är en helt annan historia. Och ja, den där länken är över 3 år gammal och verkar motsäga mitt påstående, men senare besked från skolverket säger att det är tillåtet att sänka betyget för elever som yttrar “odemokratiska åsikter”, men just nu orkar jag inte leta källor om det…

En journalist är för mig en som tar upp det som en reportern rapporterat och sen skriver en fördjupning på det hela och låter resten av värden få reda på vad fan som händer/ligger bakom/orsakat vad som händer.

Med min naiva mössa på så är alltså reportern den som pekar finger och journalisten den som sedan gräver. Reportern avslöjar och journalisten avslöjar mera (eller idealt: allt). Reportern säger “kolla!” och journalisten säger “va fan!?” och tar sen tag i det hela och förmedlar information.

Bådas intention är (eller iaf bör vara) att detta måste läsarna (underförstått: medborgarna) få veta.

Det är ju inte för inte att “pressen” kallas för tredje statsmakten.

Med denna inställning som grund blir jag faktiskt väldigt förvånad när jag läser Scaber Nestors inlägg som tar mig vidare till DNMR’s (den nya medborgarrättsrörelsen) inlägg som i sin tur länkar till en blänkare hos SvD, en “artikel” som i mina ögon inte är mer än en TT-notis långt.

Det här är alltså en snart tre veckor gammal nyhet (förmodligen så finns de fler “reporterrapporteringar” äldre än så på andra språk i andra tidningar nån annanstans i världen) så man kan ju faktiskt undra varför (i denna it-värld med de snabba informationsutbytanden som vi har) detta inte kommit oss svensktalade tillkänna förrän först nu?

Vid en första anblick ser det faktiskt ut som om mejlet kommer från support@twitter.com och det där “TwitterSupport” längst ner går faktiskt till twitter.com/help–adressen i själva meddelandet går dock inte dit den utger sig för att gå, vilket kan ses med en mouse over:

En snabb googling gav sedan detta:

Undrar vad som sker om man klickar på länken? Undrar hur många som gör det?

Att jag inte gjorde det har två svar: det första är det självklara att jag inte klickar på (okända och oefterfrågade) länkar hejvilt. Det andra än mer självklara är att jag inte har ett Twitterkonto–att jag ens skulle ha ett “Unreadable Message” är liksom out of the question.

Märk väl att jag inte heller i text skriver ut adressen–här blir det inga sökträffar, så scram suckers.

Precis som sist (sent 70-tal/tidigt 80-tal?) det var uppe till diskussion huruvida incest faktiskt ska vara straffbelagt eler inte så finns det även nu otaliga försök att föra över diskussionen till att handla om föräldrar/barn och då att gälla medan barnen de facto fortfarande är barn rent åldersmässigt samt fortfarande befinner sig i beroendeställning till sina föräldrar. Sådana resonemang och slippery slopes är jag inte intresserad av, även om jag nog kan bemöta dem men det är enbart slöseri med min tid.

Som Soraya i Hallå P3 sa i onsdags (kommentarsmöjligheten är tyvärr redan stängd. och ja, det är jag som är “nef” i kommentarerna) så är jag endast intresserad av att diskutera den rent lagliga aspekten, alltså varför två personer som frivilligt har sex med varandra ska straffas bara för att det finns ett blodsband.

Eller rättare: varför två personer som frivilligt har vaginalt samlag (aka kuk i eller i beröring med fitta) med varandra ska straffas bara för att det finns ett blodsband.

Vad lagen säger
Lagrummet är Brottsbalken 6 Kap 7 §:

Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för samlag med avkomling till fängelse i högst två år.
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. Lag (2005:90).

Om man inte som jag ofta hakar upp sig på ords betydelse kan man säkerligen tolka den lagtexten som att det gäller att sex mellan mor och son; far och dotter; mor och dotter; far och son; dotterson och morfar; sondotter och farfar; mormor och dotterson; morfar och densamma; syster och bror; bror och bror; farfar och sondotter osv osv osv i all oändlighet faktiskt är olagligt och straffbart med upp till 1 eller 2 års fängelse beroende på blodsbandskoppling.

Så är nu alltså inte fallet om man tittar på kommentaren till lagparagrafen och vad den säger när det kommer till begreppet samlag:

Enligt första stycket straffas den som har samlag med ett eget, dvs. biologiskt barn eller dess avkomling. Brottsbenämningen är samlag med avkomling. Andra sexuella handlingar än samlag är inte straffbelagda i 7 §. Beträffande avgränsningen av begreppet samlag, som inte har fått någon definition i brottsbalken, mot andra sexuella handlingar hänvisas till vad som anförs vid 1 §. Det är tillräckligt för att vara samlag att en kvinnas och en mans könsorgan vidrör varandra. Samlag i brottsbalkens mening kan inte förekomma mellan personer av samma kön. Är gärningsmannen en man är offret således en kvinna, och vice versa.

Där framgår det alltså tydligt att det bara är vaginala samlag (med en av vardera kön) som avses och att formuleringen “en annan sexuell handling” som finns i de tidigare paragraferna inte finns med här. Det är alltså stenhårt (pun intended) manslem i eller i närheten av vagina som är straffbart om blodsband föreligger–inga andra handlingar. Och blodsbandet är i detta fallet endast helsyskon samt blodsband i rakt upp- eller nedstigande led.

Vad “moral majority” säger
Utöver att det snackas om att det är fel, äckligt, sjukt och onormalt så finns det fyra argumentationspunkter som ständigt återkommer.

1. Genetik–det kan ge en avkomma med genetiska defekter
Förvisso. Men ett samlag som leder till graviditet kan ge en avkomma med genetiska defekter även om man inte är syskon. Risken ökar därtill om någon av de två bär på en genetisk defekt i sin arvsmassa eller är lite äldre. Och ett samlag är inte detsamma som att ett barn blir till…

Även om risken, som påståtts, är dubbelt så stor för två helsyskon än för två slumpmässigt utvalda personer att få en avkomma med genetiska defekter så är risken inte större än 3-4%. För de två utan släktskap så är alltså risken 2-3%. Att jämföra med en kvinna som passerat 45 år, där risken att föda ett barn med Downs syndrom (om hon ens blir gravid) beräknas till nära 3% (1 på 32 sägs det, och då gäller det tydligen bara downs syndrom och inga andra eventuella genetiska defekter).

Sjävla begreppet “dubbelt så stor” verkar alltså här ha misstolkats/missbrukats en aningens. Tar man den lägre siffran i ett fall och dubblar den och då får samma siffra som den högre siffran i det andra fallet så är det iaf ett missbruk enligt mig att kalla det för “dubblet”. Att sedan en procentuell risk inte är detsamma som en garanterad defekt kanske också bör påpekas.

Det som därtill glöms bort här är att väldigt få samlag utförs i reproduktivt syfte–vad jag vet så utförs typ 99% av alla knull enbart för att det är skönt och utan minsta intention att det ska skaffas barn.

2. Normalitet/acceptans–är det lagligt så blir det fler som gör det
Förvisso. Men inte så som argumentet framförts, utan mer att de som gör det inte döljer det lika mycket om det är lagligt och än mindre i takt med att acceptansen ökar. Fler blir det knappast.

Jämför för all del med homosexualitet. Före 1944 var det olagligt–inte ens idag är det accepterat fullt ut–men andelen homosexuella verkar fortfarande uppskattas till lika många. Samma sak med tidelag.

För att återknyta till det jag inledde med–att det inte är olagligt med oral- och/eller analsex när blodsband föreligger–så är det ju knappast som så att sedan lagen ändrades till att enbart gälla vaginala samlag/beröring av könsorganen mellan två av vardera kön så har det börjat sexas loss som fan mellan familjemedlemmar på alla andra sätt och vis.

3. Beroendeställning/utnyttjande–det är lättare för en äldre familjemedlem att manipulera en yngre dito
Förvisso. Men knappast lika lätt som för den charmanta, dösnygga, världsvana främlingen när det kommer till att svepa en yngre (eller äldre men mindre självsäker/världsvan) individs fötter från jorden.

Jag menar, kom igen nu–vem är mest intressant att vilja ha sex med, den där glänsande främligen eller gammal gråa farsan/morsan eller syrran/brorsan som du haft fisande och snorande runt dig dagarna i ända?

Märk väl här nu–det diskussionen gäller (vilket många verkar glömma titt som tätt) är vuxna människor, dvs folk som fyllt 18 år, och underförstått där ingen beroendeställning längre föreligger.

4. Tradition–det har alltid varit förbjudet/oacceptabelt/straffbart
Förvisso. Men inte alltid på samma sätt och på samma grunder.

Men ett undantag: För länge, länge sedan (typ på faraoernas tid) så var det ingedera utan faktiskt både tillåtet och kutym–för att behålla sin makt och sina ägor så gifte man sig med sin syster/bror. En bra hopp in i tiden så gifte man sig gärna med sina kusiner för att utöka sina ägor och sin makt.

Enter kristendomen och begreppet blodskam. Inte för att jag tror att krisendomen hade nån större inverkan för att förståelsen att incestuösa förhållanden med avkomma i flera led inte var så värst bra i längden. Det märkte nog folk ändå. Och inte för att jag tror att inavel och genetiska defekter var orsaken då.

Enter mera kristendom och ett utvidgande av begreppet blodskam. Nu gällde det helt plötsligt även ingifta släktingar och blodsbanden hade inte mycket med saken att göra. Helt plötsligt så var det lika straffbart (med döden t.o.m.) att ha haft sexuellt umgänge med sin makes farbror, sin frus syster, sin frus son med hennes förra man, sin styvfars mor, sin systers mans systers dotter, osv osv som att ha knullat sin bror. Eller för den delen kon i lagården.

Åter dagens lag och kommentaren till just denna paragraf när det kommer till blodsband:

Med avkomling menas barnbarn, barnbarnsbarn osv. Har avkomlingen inte fyllt 18 år har 4 § andra stycket, våldtäkt mot barn, företräde. Det är alltid den äldre som är gärningsman och den yngre begår inte något brott mot 7 §. De allmänna medverkansreglerna är inte tillämpliga på den yngres agerande eftersom det följer av straffbestämmelsens utformning att detta utgör nödvändig medverkan av det slag som inte föranleder ansvar. Har den yngre begått andra brott mot den äldre kan dömas till ansvar för dessa. Kriminaliseringen avser endast sådana fall i vilka biologisk släktskap föreligger. Adoptiv- eller styvbarnsförhållande omfattas inte. Detta framgår av kravet på att det skall vara ett eget barn.
I andra stycket straffbeläggs att ha samlag med sitt helsyskon. Brottsbenämningen är samlag med syskon. Båda syskonen begår brottet. Även i dessa fall måste syskonskapet vara biologiskt så att de har samma biologiska föräldrar. Det är inte tillräckligt att de har en förälder gemensam och således är halvsyskon. Adoptiv- eller styvsyskon kan inte begå brottet samlag med syskon. Kriminaliseringen var mer omfattande tidigare men har begränsats i samma utsträckning som äktenskapslagstiftningen har undergått förändringar som innebär att relationer som tidigare utgjort äktenskapshinder inte längre är sådant. 7 § tillämpas inte i fall som avses i kapitlets föregående paragrafer.

Vad sunt förnuft säger/borde säga
Vad vuxna människor gör (ensamma eller) i samtycke utan att någon (annan ofrivilligt) tar skada har staten inte med att göra.

Det borde räcka med det. Men tyvärr så gör det inte det. Det finns alltid nån klåfingring jävel som tycker att det denne anser vara “äklit” ska ingen annan heller få göra. Sen så finns de där som ständigt ska måla fan på väggen i en sluttande bana.

Att det också i kommentarerna till lagen framförs argument likande de 4 jag listade ovan ger ju inte mindre intryck av att lagstiftarna inte litar på medborgarnas sunda förnuft, även om de nu faktiskt resonerade två varv längre än dem som jag sett kommentera här och där. Synd bara att de inte tog resonemanget två varv till och struntade i vad “folket” potentiellt har för “rättsmedvetande” ellere vad “sämhället” må ha för “ogillande”:

Redan under förarbetena till BrB övervägdes om inte särskilda straffbestämmelser kunde undvaras beträffande sexuella handlingar mellan anförvanter som inte omfattades av andra bestämmelserna som innefattade övergrepp av något slag. Straffrättskommittén framhöll emellertid att sexuella förbindelser mellan nära anförvanter i regel utgör hinder för vad som formulerades som en sund och naturlig sammanlevnad mellan medlemmarna i en familj eller annan krets av närstående, även om förbindelsen inte ägde rum under omständigheter som utgör övergrepp så att andra straffbestämmelser är tillämpliga. Det anfördes vidare att sådana förbindelser torde medföra särskild risk för att ogynnsamma arvsanlag överförs på avkomlingarna. På grund av det anförda, och för att ge uttryck åt samhällets ogillande av sexuella förbindelser mellan nära anförvanter även när förfarandet sker fullt frivilligt mellan vuxna rättskapabla personer, behölls kriminaliseringen såsom en särskild brottstyp.
I sitt betänkande SOU 1982:61 med förslag till ändring av 6 kap. upptog den äldre Sexualbrottskommittén inte någon motsvarighet till bestämmelserna i förevarande paragraf. Kommittén motiverade sin inställning med att övriga bestämmelser i kapitlet ger tillräckligt skydd mot straffvärda sexuella förbindelser inom familjen. Arvsbiologiska hänsyn innefattade inte något hållbart argument för att behålla bestämmelserna. Frivilliga sexuella förbindelser mellan vuxna borde enligt kommittén inte bestraffas även om parterna är nära släkt. Skälen för bibehållande av kriminaliseringen befanns emellertid väga tyngre än vad som talade emot. En avkriminalisering av incest ansågs sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Etiska liksom sannolikt också arvsbiologiska skäl sades tala mot en sådan förändring. Om incest blir tillåtet, har ifrågasatts om inte också vissa familjerättsliga regler borde ändras. Slopas förbudet mot incest för vuxna, kan detta undergräva en allmänt omfattad tabuföreställning och därigenom medföra att antalet incestuösa förbindelser även med unga personer ökar. Vad gäller förhållandet mellan föräldrar och barn har slutligen pekats på att ett barn även efter det att det har fyllt 18 år ofta står i ett starkt beroendeförhållande till sina föräldrar, enligt prop. 1983/84:105.

Mina citat från lagkommentaren kommer härifrån av den enkla anledning att man måste vara medlem på en viss sida för att kunna kolla det online och länkar dit inte funkar om inte heller ni som läser här är medlemmar där. På ett bibliotek kan ni säkert hitta hela texten. Så tack till buggenbu som klippte och klistrade.

Ett inlägg till från buggenbu på Flashback där hen listar alla förarbeten som nämns i lagkommentaren hittas här: https://www.flashback.org/sp21899846

Nå. När du nu läst allt detta (inklusive allt jag länkar till) anser du då fortfarande att det ska vara straffbart för vuxna människor att ha (vaginalt) samlag med varandra när samtycke finns och ingen beroendeställning föreligger? Om så–varför?

Kolla bara på det här, för att ta ett exempel.

Vad är syftet att inte ha premiär för en ny film samma dag över hela världen? Varför har filmen premiär i Egypten 2 dagar innan den har premiär i ursprungslandet?

Jag sätter en femma på att filmen finns i en rysk camversion i en bukt nära dig innan midsommar.

I Sverige och Turkiet har fimen premiär sist av alla. På ett ungefär 2½ månad efter första pemiären.

Och så undrar de hur de ska få bukt (no pun intended) med fildelningen…

Jo, serru att… vad sägs om att släppa filmen på biografer världen över på samma dag? Då kommer iaf de som vill se filmen och inte har något emot att betala för sig för att få göra det gå på bio–för det är ju faktiskt där som upplevelsen av en film är som bäst.

Dem som bara vill ha “gratis” lär väl skita i upplevelsen och nöja sig med den ryska camversionen oavsett om filmen finns på en biograf nära dem, men vi är ganska många som inte nöjer oss med en camkopia av en film vi vill se utan faktiskt föredrar att få se den på en biograf eller i biokvalitet när andra i världen får det.

Min utopi: Filmer släpps på samma datum världen över. Nån vecka eller två senare så finns filmen streamad på filmbolagets sajt att se för en överkomlig summa. Nån vecka efter det så kan man köpa en nedladdning av filmen från samma sajt eller annan återförsäljare. Ett par veckor efter det så kan man köpa en fysisk kopia–aka en dvd-/bluerayversion av filmen.

Vad är då en överkomlig summa? Ptja, +100 för en biobijett och +200 för en dvd-/blueraykopia är för mig överpris, men om man säger som så att en streaming eller en nedladdning kan ske för en fjärdedel av det priset så kan vi börja snacka. Men först och främst så måste alltså releasedatumet vara detsamma världen över.

Hej filmindustrin!
Jag förstår fullständigt att ni vill få slut på fildelningen av era alster eftersom ni tror att ni förlorar multum på detta, men istället för att sikta på stjärnorna (det onåbara) och ta till alla medel för att få fildeningen att sluta helt kanske ni skulle fundera på att sikta på grantopparna (det nåbara) och försöka att få den att minska istället?

Liksom, hur svårt ska det va!? Om ni inte fattat nåt av det jag skrev ovan så låt mig ta det i punktform:

1. Släpp ert material på samma datum världen över.
2. Skapa egna onlinetjänster för streaming av ert material för en liten avgift. (en avgift som är typ 25% av biopriset)
3. Släpp ert material för nedladding så att man kan köpa sig en egen kopia (även här till ca 25% av priset för att köpa en fysisk kopia med fodral och allt)
4. Se till att era tjänster är tillgängliga för alla med internetuppkoppling oavsett vilken mediaspelare de har, oavsett vilken webbläsare de använder, oavsett vilket operativsystem deras dator kör på.

Kan ni uppfylla/genomföra dessa 4 enkla punkter så är jag övetygad om att den (av er) oönskade fildelning av ert material som fortgår ryms inom den kontopost som ni vanligtvis nämner som “svinn“.

Precis som alla andra näringsidkare är det alltså dags för er att börja lyssna på era kunder–för att ta ett exempel med er favoritnäringsidkare, en ICA-handlare, så skulle inte en ICA-handlare kunna fortsätta i sin affärsverksamhet om han körde ert stuk för att eliminera allt svinn–alltså, tänk er att besöka en ICA-butik som denna:

Vid entrén till ICA-butiken står en vakt, för denne måste du visa giltig legitimation innan du får inträda i butiken. Din legitimation skannas och läggs in i butikens databas över besökare.

Entrén likväl som resten av butiken är kamerabevakad så vad du än gör dokumenteras på “film”.

När du kommer fram till kassan så skannas alla dina varor, vill du betala kontant så är du per automatik misstänkt, betalar du med kort så registreras det–inte bara summan utan också varje vara du köpt (att senare kunnas jämföra med hur ofta du köpt denna vara tidigare), mängd, tidpunkt, hur ofta du varit inne i affären utan att ha köpt nåt.

Slutligen innan du går ut från butiken så måste du gå igenom en “båge” som skannar dig in på bara skinnet så att ICA-handlaren vet att du inte stoppat en oxfilé innanför koftan. Denna “nakenskanning” av din kropp lagras självklart i den fil i butikens databas som upprättades för dig redan första gången du besökte butiken.

Är detta ett samhälle som ni efterstävar? Hur många kunder tror ni denna ICA-butik kommer att ha kvar ett par veckor efter införandet av dessa åtgärder för att få koll på deras “svinn”?

Oavsett om Bono kallar Kinas nätövervakning för “ignoble” eller inte så ser han alltså detta skamliga/låga förfaringssätt som ett sätt att kontrollera fildelning av hans låtar på.

Film eller musik eller oxfiléer–vill vi ha det så här?

Där fastnande jag på denna från (den kanske inte helt anomyma men iaf för mig okända) “Anders”:

[…]När någon angriper dig, så har du inte alltid något val. ”Inte falla ner på deras nivå” fungerar endast som strategi, om du befinner dig i en styrkeposition.

nef skrev: ”man [ska] inte köra stuket av ”men han slog mig så jag får slå tillbaka!”.

Helt OK attityd/strategi – förutsatt att du vill acceptera att bli slagen gul och blå. Om du inte vill acceptera det, så har du inte något val – du måste slå tillbaka.

Jag kan liksom inte acceptera det resonemanget som en sanning. Det är väldigt få situationer i livet där man bara har ett val.

Vanligtvis så har man två val som är uppenbara, och dessa är diametrala: attackera eller fly. Svart eller vitt alltså. Däremellan så finns det otaliga grå nyanser–man kan fly och attackera från en annan flank, man kan attackera och sen fly, man kan attackera subtilt för att sedan dra sig tillbaka och sedan attackera med full kraft från ett håll (eller tidpunkt) som inte var väntat. För att bara ta några exempel.

Att påstå att det enda man kan göra om man blir attackerad är att attackera tillbaka är iaf för mig väldigt världsfrånvänt och gymnasialt naivt. Och kanske även lite av ett “von oben” perspektiv…

Jag hade gärna fortsatt att resonera där i kommentarsfältet med både Monica Antonsson och Ingrid Carlqvist, men det fanns en svans–en förbannad eldbefängd draksvans–som viftade vilt och kastade ut rökridåer och byggde halmdockor. I vilket syfte vet jag inte, men resultat blev iaf att jag lämnade diskussionen, och det verkar iaf ha varit vad de ville.

Fast här kan jag ju alltid fortsätta den, så välkommen att diskutera i mitt digitala vardagsrum om ni vill.

Vi har att Monica Antonsson skrev en bok som avslöjade att Liza Marklunds bok “Gömda” kanske inte alls var “en sann historia” så som den annonserats.

Vi har fallet “Adam” där fadern dömdes i tingsrätten med sedan friades i hovrätten med fortsatte att ses som en “barnaskändare” av Marina Engan, Motherwitch et. al. i kombination med ovan nämnda Liza Marklund.

Vi har en annan far som av samma klick ses som skyldig för samma sak (se mitt inlägg om det) där det startats en namninsamling som inte direkt andas sanning.

I samma veva i bloggosfären tas en annan fars kamp om umgänget med sina barn upp, och trots att det även där skrivits en bok om det och fadern tillskrivits vårdnaden så ifrågasätts detta och det snackas om att ta ställning för en det ena eller det andra.

Det snackas alltså om sida hit och sida dit och att man ska välja rätta sidan, och ja–jag hymlar inte när jag säger att jag ställer mig på sidan som är tvärt emot den så kallade överlevarsekten, men något som jag då rakt inte ställer mig bakom är den “häxjakt” och det skitsnack som förekommer i båda läger.

Det är liksom inte okej det som jag läser i kommentarerna hos de båda parterna–fula tillmälen om någons utseende och spekulationer om någon ens skulle velat “förgripa sig på denne” eller ens vilja ha sex där det sker med samtycke.

Jag blir fan förbannad! Okej, de flesta som skriver sådant är “anonyma” i dessa bloggar och att blogginnehavarna låter dessa kommetarer stå är skitbra (man ska inte döjla vad folk har för åsikter) men man förväntar sig faktiskt att blogginnehavarna säger ifrån på ett eller annat sätt–det som är mindre bra (och något som man inte förväntar sig) är att blogginnehavarna hoppar på vagnen och åker med i skitlasset! Än värre är när blogginnehavaren hjälper till att skyffla gödsel och det är vad jag sett de senaste dagarna…

Ett av mina ledmotiv under alla de år jag debatterat på internet är “non quis sed quid”–alltså inte vem utan vad–så när jag ser vuxna människor uttrycka sig negativt om andra på detta sätt blir jag inte annat än (ytterligare) nedstämd och håller kvar vid min övetygelse om att människor är skit. Trots att jag faktiskt älskar människan.

Så snälla rara alla i “båda läger”–sluta upp med tillmälen som “bloggpaddor”, “troll”, “biskopar”, “tomtar”, “översteprästinnor”, “svansar” osv osv i all oändlghet–börja koncentrera er på sakfrågan iställer för på vem som säger/skriver vad!

Ställ in er på detta så lär ni så småningom komma fram till en gemensam grund där ni sedan kan börja att samtala med varandra på samma nivå iställer för som nu att ni står på varsin kulle och kastar stinkande koblaffor på varandra.

1. http://www.saknadebarn.se/2009/12/08/evelina-oscarsson-rykten-och-sanning/
2. http://inteutanminasoner.wordpress.com/2009/11/22/sanningen-om-evelina/
3. http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2009/11/att-saga-sig-jobba-for-barns-basta.html
4. http://maukonen.wordpress.com/2009/11/22/raderad-journalistik/

Några fraser som poppar upp i mitt huvud när jag läser vad som skrivs i ovanstående blogginlägg:

1. Hell hath no fury like a woman scorned.
2. Porr är otrohet!
3. Don’t be too quick to tell your loved ones about the “wrong doings” your partner’s done–long after you forgave them your loved ones will still hold a grudge.
4. Ingen rök utan eld!
5. Mamma vet bäst!

Mina tankar om dessa fraser:

1. Inte Shakespeare utan Cosgrave.
   Första delen av det egentliga uttalandet är inte ens könsbestämt utan handlar om att den som sviks av kärlek har väldigt lätt till hat. Ett talesätt i stil med att “mellan kärlek och hat är vägen kort” och “kaos är granne med Gud” alltså.
2. Absolut inte!
   Om sexlivet kajkar så kan det iofs vara lätt hänt att man skyller på partnerns porrkonsumtion, men så länge det inte är “istället för” så är det bara till att inse att man även när man befinner sig i ett förhållande har (och har rätt till) ett sexliv med sig själv. Detta inkulderar porrkonsumtion likväl som onani. Med eller utan “verktyg”.
3. Avslöjande av intima och personliga detaljer kan faktiskt ses som en slags otro. Iaf som ett svek.
   Att tänka på är att dina nära och kära inte älskar din partner lika starkt som du, så om du avlöjar något som egentligen bara är er ensak får du räkna med att de är förbannade långt efter att du förlåtit.
4. En tillräckligt ofta upprepad lögn är inte en sanning.
   Inte heller så är en lögn mer sann ju fler som tror på den…
5. Föräldraskap är inte könsbundet!
   Precis som när det kommer till mycket annat så är skillnaden större mellan individer än mellan könen. Att vara kvinna är inte en garanti för att vara en bra förälder.

Den där namnisamlingen som nämns i en del av inläggen ovan innehåller lika mycket felaktigheter (eller iaf saker som kan ifrågasättas, som exemepelvis varför socialen skulle granska någons dator…) som det mejl som publicerats här och där senaste dygnet–även om det mejlet (likväl som namninsamligen) kanske inte direkt innehåller förtal mot Ingrid Carlqvist så innehåller det klart och tydligt förtal mot den man som det handlar om. Och jo, det kan klassas som förtal även om namnet inte nämns om det på annat sätt klart och tydligt går att förtstå vem det handlar om.