polymeriska tankar

Det finns ju ett citat som säger att de tre sorters lögner som finns är “lögn, förbannad lögn och statistik”. Det citatet tillskrivs Mark Twain och Benjamin Disraeli omvartannat.

Det finns ett annat citat som jag minns från min barndom vars upphovsman jag inte riktigt minns vem det är (Redtop eller Moltas Eriksson?) som i parafras går så här:
“Statistik är det som säger att en man som står med ena benet i en hög med snö och det andra i en hög med glödande kol har en behaglig temperatur.”

När jag nu ikväll läste Monica Antonssons inlägg där hon äcklas över den statistik som presenteras i ett annat blogginlägg är det inte det första citatet som dyker upp i mitt huvud, utan det andra.

De siffror som de upprör sig över (1958 anmälningar om våldtäkt mot barn under 15 år ledde till 130 lagföringar varav 97 dömdes till fängelse) fick mig att tänka på ett annat citat, nämligen detta av (vad jag vet) William W Watt:

“Lita inte på vad statistiken säger innan du noga har övervägt vad den inte säger.”

Det enda vi vet att sen åberopade statistiken faktiskt säger är att det finns X antal anmälningar om våldtäkt mot barn under 15 år. Att allt sex med någon som inte har fyllt 15 år vanligtvis rubriceras som just “våldtäkt” i det svenska rättsväsendet säger den inte. Inte heller att detta gäller även om samlaget varit samtyckande och den yngre parten faktiskt är att räkna som könsmogen. Eller för den delen att “staten” kan välja att åtala även om “offret” inte vill.

Hur många av dessa 1958 anmälningar som faktiskt handlat om helt frivilligt sex mellan en 13-14-åring med en 16-17-18-åring pojk-/flickvän säger inte statistiken, så jag tänker inte bli upprörd över att statistiken säger att det endast är ca 6,64% som lagfördes och av dessa dömdes 74,62% till fängelse. Ska man bara se till statistiken så måste jag ju säga att straffpåföljden på lagföringen kanske inte är att förringa. (statistics-pun intended)

Innan BRÅ har specifiserat den av dessa två bloggare åberopade statistiken till att även innefatta förhållandet mellan “offer” och “gärningsman”; deras ålder/könsmognad; “offrets” inställning till om en våldtäkt skett samt huruvida det är målsägande eller åklagare som väckt åtal kan jag inte säga så värst mycket om denna statistik.

Mer än att knappt 2000 anmälningar av våldtäkt av barn under 15 år statistiskt säger att 0,02% av vår totala befolkning har varit inblandade i ett fall av anmälan av våldtäkt i den ålderskategorin. Av vår befolkning på knappa 10 miljoner är ca 18% under 15 år gamla, så om vi räknar på endast dessa i förhållande till anmälningarna om våldtäkt på barn under 15 år så är det 0,12% som anmälningarna berör. (more statistic-pun intended)

“Men mörkertalet då!”, kanske ni säger nu, tätt följt av påståendet “Mörkertalet är ju stort!”.

“Skitsnack!”, säger då jag. Själva poängen med begreppet “mörkertal” är just att det inte går att storleksbedöma. Det går helt enkelt inte att säga att ett mörkertal är stor eller litet, och därmed så är det argumentet ogiltigt. I alla fall statistisk sett…