polymeriska tankar

Till att börja med–tack och åter tack till alla som grattade mig på födelsedagen, både online, offline, irl, afk, digitalt, analogt, i text, med röst, by proxy, direkt, whatever. Era grattanden nådde mig och mottogs med glädje. Tack.

Dock så har jag sedan 14 dagar varit död från omvärlden, min sömn är av nån annan värld, min vakenhet har varit i limbo. Jag har sedan förrförra helgen försökt att lyssna på min kropp och sova när den vill men tyvärr så är min hjärnas vilja oftare starkare än kroppens så mina sömn-/vakenperioder har varit rätt så uppfuckade och det enda som funnits i min värld de senaste två veckorna har varit äta-sova-skita. Typ. Ätandet (och därmed skitandet) har dock inte legat på Prio 1.

Att mitt dygn inte är 24 timmar har jag vetat länge, likväl som att jag vetat att min mest produktiva period är på natten. Eller iaf när det är mörkt ute. Det jag däremot efter att ha “fört bok” över sov- och vakenperioder i två veckor–samtidigt som jag försökt att låta kroppen bestämma när jag ska sova och därmed struntat i allt vad “förpliktelser” (såsom diska, städa, tvätta, laga mat, umgås med partnern osv) heter–kommit till insikt om är att jag inte ens har nåt som kan kallas för “dygn”.

Det jag kommit fram till är att jag i princip sover 6 timmar per dygn. Fast det beror ju på när man ska börja mätningen av dygnet. Utslaget på hela 14-dagarsperioden så är det iaf 25% sömn och 75% “vaken”-period. Vissa “dygn” så har jag iofs sovit 14 av de 24 timmarna medan jag andra “dygn” varit vaken 17 av de 24 timmarna.

Inte en enda gång har jag jag sovit mer än 8 timmar oavbrutet. Och just senast så hade jag varit vaken i 25 timmar för att sedan sova i 3 innan jag ikväll som en levande död klev ur sängen vid 20:30 enbart för att spendera några “vakentimmar” med sambon.

Det där med att försöka få ordning på sömn-/vakenperioderna så att de passar in i samhällets/hushållets tidsnorm/schema lägger jag nu på hyllan–det är bara till att inse att jag inte är som andra och rätta in mig i ledet. Eller iaf att försöka vara vaken när övriga familjemedlemmar är det. Så länge det handlar om när vi är i samma space. Aldrig någonsin att jag kommer att känna skuld för att jag sover när sambon är på jobbet eller när ungarna är i skolan.

Skuld och skam och luthersk dogma* fick jag nog av under min uppväxt–de enda jag nu tar hänsyn till är mina nära och kära, dvs min sambo och mina barn.

* enligt mig då applicerad till den tid jag växte upp i:
sov inte längre än till 08:00, svara alltid i telefonen, drick inte alkohol på en vardag, oavsett så drick inte alkohol före 17:00, öppna alltid dörren när någon ringer på, visa alltid legitimation på uppmaning, ifrågasätt inte myndigheter–håll ditt mjöl rent, med andra ord.

Nu säger jag dock “godnatt” och det tror jag inte att någon motsätter sig…