polymeriska tankar

Läste på Aftonbladet att nån galen ITiot till moderat kommit med förslaget att inrätta “cyberpoliser“–på Second Life! Hur fan tänkte hon där?

För det första–människor som regelbundet använder internet gör det vanligtvis inte i “virtuella världar”, de ser inte heller internetanvändandet som nåt slags IFL (in fantasy land/i fantasilandet) som skiljer sig från IRL (in real life/i riktiga livet). Internet är främst ett kommunikationsverkyg bland andra, inte en verklighetsflykt. Även om man nu kan fly verkligheten en stund, men det kan man ju även med en film, ett tv-program, en bok, ett spel som inte kräver internetuppkoppling.

För det andra–om syftet är att polisen ska finnas tillgänglig för ungdomar så är inte Second Life första valet jag skulle göra (där skulle nog Bilddagboken och blogg.se passa bättre. eventuellt Facebook.) och det eftersom endast 20% av alla Second Life-användare är under 25 år. Är det svenska ungdomar som man vill nå så bör man ta i beaktande att det endast finns 3-4000 svenska användare som (regelbundet med i snitt 1.5 h/dag) besöker Second Life. Svensk polis skulle alltså med Moderaternas förslag finnas tillgänglig för ca 1000 svenska ungdomar. Det handlar alltså om inte ens en halv promille av Sveriges ungdomar.

För det tredje–om syftet är att finna unga väljare så kanske man skulle testa med att leta själv och visa framfötterna och presentera sin politik istället för att använda polisen som någon slags magnet? Det ger ett lite väl dubbelt budskap att först snacka om ungdomars utsatthet för att sedan gå över till polisens tillgänglighet för att slutligen landa i att man vill nå unga väljare.

Ärligt talat–intentionen att polisen ska vara mer tillgänglig för medborgarna även på internet ser jag som beundransvärt, men är det då inte bättre att jobba på något som kan finnas på sajten polisen.se istället för att fjanta runt med avatarer på Second Life?

“Poliserna som ska jobba som cyberpoliser bör specialisera sig i teknik och om hur nätet fungerar, menar hon.“

Jag skulle nog vilja påsta att de poliser som inte har mer än ett hum om “hur nätet fungerar”, och inte är det minsta specialiserade, precis som jag och många andra skrattar åt det här förslaget. De som är specialiserade i teknik (förhoppningsvis då intenetbaserad teknologi och inte teknik i det stora hela eller typ miniatyrtågbygge) ser nog även de att det vore bättre att satsa på tillgängligheten på den redan existerande sajten, ty den som vill ha kontakt med polisen i Sverige lär nog först söka sig till just polisen.se och inte till Second Life.

Jo då, man kan redan idag anmäla brott på polisen.se, men då bara brott som handlar om stöld eller förlust. Man kan även ringa in en anmälan om detta och nåt enstaka annat brott, men för allt annat måste du infinna dig personligen för att tala om för mottagande polis vad denne ska skriva in i fälten på anmälningsblanketten.

Även bebissteg är steg–tänk om polisen kunde börja med att utvecka sitt “114 14-call center” till att även vara tillängligt via internet? En slags IM-baserad “kundtjänst” där man i skrift kan “prata” på samma sätt som om man hade ringt 114 14, dvs i realtid.

Därefter så kunde man omorganisera “kontaktcentret” på nytt så att det inte är centraliserat utan att man alltid hamnar hos en polis i sin närort (om det kan läsas av varifrån man ringer/surfar–annars så ska valet finnas att man anger detta manuellt), och att det alltid finns “riktiga” poliser som svarar. Den som ringer ska inte behöva prata med en ej färdigutbildad polis (polisaspirant) eller någon som aldrig varit ute i fält (privatanställda) eller någon som inte varit ute i fält på flera år (pensionsapiranter) som bara “sitter av tiden” i en telefonväxel. I polisernas “innetjänst” skulle det alltså kunna ingå några timmar i veckan att sitta i 114 14-växeln. Det då inkluderat att även svara via tidigare nämda IM-tjänst.

Nästa steg i polisens internetteknologiska utveckling till att bli mer interaktiva skulle kunna vara att alla icke-akuta brott ska kunna anmälas via internet, alltså inte bara “stöld eller förlust” utan allt. En uppläggning av anmälningsblanketter (gärna i lite mer interaktiv format än pdf, alltså formulär där man fuller i och sen klickar på en skicka-knapp) är en bra start. Om en legitimering av anmälaren behövs så finns redan Bank-ID och e-legitimation utöver nya förslag på hur man enklare ska kunna styrka sin identitet elektroniskt oavsett vilken dator man sitter vid.

Möjligheten för medborgaren att själv få fylla i sin anmälningsblankett samtidigt som denne kan IM-snacka med en riktig polis för vägledning är ett stort steg på vägen när det kommer till den svenska polisens tillgänglighet och interkativitet med medborgarna.

Uppsökande verksamhet däremot–det är ju en helt annan sak som kan få både gott och ont som utfall. Dock mest ont tror jag: Jag minns med fasa ett konto med anonymt namn på Lunarstorm (namnet insinuerade iofs att det var en polis) som lekte “uppsökande” på så vis att han (det visade sig sen att det var tre poliser i Östergötland som loggade in och skrev från detta konto varav den som kallade sig “The Man” var värst) sökte upp folk som han sett på diverse “gatherings” i länet och “varnade” dem att han minsann visste vem de var och numer hade ögonen på dem och att de inte skulle känna sig säkra på gatan; han sökte upp folk som på Lunarstorm skrev om narkotika (må så vara om det var glorifierande eller politiskt eller om det var i “dagboksinlägg” eller i “diskus”) och insinuerade att han minsann visste vilka de var och att de inte skulle känna sig säkra på sajten samt att han vidarebefodrat vad som skrivits till polisen i det län man angett att man bodde; varenda en som kom i kontakt med honom genom att självmant skriva i hans gästbok blev bemött med misstänksamhet, förakt och kyla. När jag gav mig in på att diskutera narkotikapolitik med honom så blev jag kallad pedofil för att min sambo är 21 år yngre än jag–när min sambo försökte diskutera samma ämne med honom så blev han kallad “motherfucker” med insinuationer om min ålder.

Sådanan poliser vill man knappast se som “uppsökande”, än mindre ha som alternativ att söka upp själv. Trots detta slemproppsskräckäckelexempel till polis så ser jag faktiskt inga som helst problem med att polisen är uppsökande på nätet och därtill så förespråkar jag å det krafigaste att de är mer tillgängliga.

Vad polisens tillgänglighet och uppsökandeverksamhet har med moderaternas vilja att få fler unga väljare kan jag dock inte se…