polymeriska tankar

Eller kanske det handlar om jobbgaranti när en sparkad landshövding får en specialsydd och totalt onödig tjänst?

WTF!? Liksom. Varför ska det behövas en tjänst för att “kartlägga om myndigheter inom statsförvaltningen har tagit fram några riktlinjer angående sexköp“?

Eller som Expressenblänkaren avslutar:

Behöver myndigheterna egna regler för att klara av att följa lagen om sexköp?
- Det gäller ju all lagstiftning, du måste ha med den i ditt arbete för att den ska fungera. Förhoppningsvis kan vi hitta goda exempel i förvaltningarna på bra etiska regler som man kan förmedla till andra, säger hon.

Eh… okej? Lag-moral-etik ser jag som en triangel där alla tre spetsarna är sammanlänkade. Samtidigt så ser jag dessa tre begrepp som varsin cirkel omgärdande den förra med “etik” i mitten som utgångspunkt.

Det som blir lag är byggt på den allmängiltiga moralen, men etiken är vad den enskilde eller den mindre gruppen funderar kring när det kommer till moralens riktlinjer. I det långa loppet så blir alltså lag det som de flesta anser rent moraliskt medan det fortfarande kan finnas vissa etiska undatag.

Jag förklarar antagligen lite “flummigt” hur jag resonerar, men med tanke på att det finns en lagstiftning (sexköpslagen) som bygger på nån slags inbillad allmän moral (att köpa sex är att utnyttja) så kan “etiska regler” endast fastställas om det finns någon slags motsättning mellan moral och lag. Och om man ens funderar kring det hela och anser att det behövs en tjänst som fastställer de “etiska reglerna” så har man nog inte så värst stor tillit till varesig den allmänna moralen eller till själva lagen. Man erkänner helt enkelt att lagen kanske inte är helt okej.

Vad är det alltså som Marianne Samuelsson ska kartlägga när det kommer till “om myndigheter inom statsförvaltningen har tagit fram några riktlinjer angående sexköp“? Är det ett lagbrott så är det ett lagbrott. Eller?

Finns det etiska undantag? Är det kanske moraliskt försvarbart om det inte handlar om ett tillfälligt köp av sexuell tjänst utan om det rör sig om återkommande och regelbundna köp av sexuella tjänster–typ om en “sexköpare” träffar samma “sexsäljare” regelbundet? Då kan det ju knappast ses som ett “tillfälligt köp”.

Är det etiskt och/eller moralisk försvarbart om den som “köper” faktiskt är kär? Om ersättningen är husrum, dagliga mål av mat, snickeriarbeten, några timmars ickesexuellt sällskap? Ett snustorrt och könsstereotypt äktenskap med andra ord.

Eller är kanske några drinkar och en middag på krogen med förväntan om att det ska vankas sex okej även om det inte finns någon “kärlek” med i spelet utan ren och skär kåthet så länge som det inte kommits överens om kontant ersättning innan färden hem till “platsen för sexakten” påbörjades? Eller om intetionen faktiskt är att “komma upp på en kopp te” och det sen leder till sex? Vad sägs då om de fall då “sexbesökaren” helt frivilligt utan tidigare överenskommelse lämnar en tusenlapp på nattygsbordet? Är det en gåva eller ett sexköp? Och varför ska staten via lagstiftning lägga sig i oavsett vad det är?

Självklart så finns alla dessa etiskt försvarbara undantag, men frågan är alltså vad en “utredare” ska komma fram till och om det ens tros att dessa undatag finns nerskrivna nånstans i någon “statsförvaltnings etiska riktlinjer”. Är det ett lagbrott så är det ett lagbrott. Eller?

Kanske kan det helt enkelt vara som så att det är nåt fel på lagen och att den allmänna moralen och den enskilda etiken (och behovet av att tillsätta en utredning om “statsförvaltningarnas etiska riktlinjer”) är tydliga tecken på att så är fallet?

Fan vet. Jag tolkar iaf detta som att någon någonstans i något dammigt kabinett börjar ifrågasätta lagstiftningen. Att stora delar av folket gjort det sedan införandet för 10 år sedan är jag redan medveten om.