polymeriska tankar

1. Dagens Skratt
SIIA (The Software & Information Industry Association) och deras uppföljare till propagandavideon “Don’t copy that floppy” från 1992.  Den siktar in sig så fruktansvärt fel på dess tilltänkta målgrupps “fads” så det inte är klokt åt det. Vilket bloggen “Techtonic Shifts” tar upp:

… why rap, in 2009? (That’s like sending a disco star to lecture a ’90s classroom to get its “groove thang on” by respecting copyrights.) If you’re referencing a videogame, why choose Doom, which dates to 1993? Why Klingons, instead of teenage vampires or wizards?

Det som får skrattet att fastna i halsen på mig är att medan första propagandevideon attackerar privatkopiering–pojke vill kopiera spel från en dator [skolan?] till annan dator [brorsans?] bara för att kunna spela samma spel på två olika datorer–och sedan kallar det för piratkopiering, så går andra propagandavideon hela vägen och faktiskt snackar om just piratkopiering, dvs kommersiellt upphovsrättsintrång: både den fiktiva Jason i videon och den dömde Jeremiah Mondello i slutscenen sysslar/sysslade ju faktiskt med äkta piratkopiering, dvs de säljer/sålde kopior.

Att man vill stoppa sånt har jag definitivt inget emot–att man försöker styra vad folk frivilligt utan ekonomisk ersättning delar med sig av privat stör jag mig dock något förbannat på.

2. Dagens Social Media
Om det finns en himmel där alla som dött lever vidare och denna himmel har ett eget internet med social media så skulle ett “scientific geniuses flame war” kunna se ut så här: (om länken inte funkar, klicka på tumnageln nedan)

3. Dagens Spotify
Rasmus Fleischer skriver krönika i Metro, och just de sista två styckena om Spotify håller jag extra mycket med om:

Hallelujakörer sjunger nu att Spotify i mobilen skulle vara höjden av musikalisk frihet. Löjligast är inte tilltron till ett enda företag som får oinskränkt makt över vilken musik som blir tillgänglig, inte heller att friheten förutsätter att man ständigt köper nya prylar. Nej, löjligast är tron på att höjden av frihet skulle symboliseras av en tom sökruta där varje individ är fri att skriva vad som helst. Ingen kan ju på förhand känna till all tillgänglig musik.

Hur vet vi vad vi vill lyssna på? Genom att förlita sig på andra. På nära vänner, eller på det skivbolag med störst reklambudget. Så mycket för den totala friheten som den nyaste tekniken skulle ge oss.

Som jag tidigare nämnt så är jag inte Spotifyfrälst för fem öre. Spotify för mig är merarbete–jag måste utöver att veta vad jag vill ha också veta vad som finns. Vill jag göra en spelllista så lägger jag hellre mertiden att göra en sådan på att göra det från min egen hårddisk (förslagsvis med hjälp av BS.Player)–där vet jag vad som finns och det finns inte en chans att det jag lägger till på listan av nån outgrundlig förklaring inte längre finns tillgänglig. Om jag (eller nån annan?) nu inte råkat radera filerna på fyllan eller i sömnen då. Eller om de gav sig iväg på egna äventyr utan tillåtelse utan att ens lämna ett avskedsbrev.

4. Dagens “Schhh!”
Som sagt i det ovan nämnda och länkade blogginlägget så lyssnar jag hellre på radiokanaler via bs.player då det räcker med att välja genre för mig. Häromdagen så satt jag och lyssnade på sky.fm–top hits music och upp dök en låt av Panic at the Disco, närmare bestämt “I Write Sins not Tradgedies”, och jag trodde då först att det var nåt fel på själva streamningen då det helt plötsligt blev tyst nån sekund. Det tog mig ett par öronspetsningar innan jag märkte att det var “god” som var tystad i frasen “Haven’t you people ever heard of closing a goddamn door?!”.  Inte ett *bleep* alltså, utan ordet var helt enkelt raderat från utsändningen.

Första frågan som dök upp i skallen på mig var självklart “Varför!?”, gud är ju liksom inte ett “stötande” ord på nåt sätt. Sen så slog det mig att det måste ha varit sammansättningen med “damn” som gjorde det och när jag funderade vidare med ett “varför” i skallen så slog det mig att det måste ha att göra med den där nya lagen om “blasphemy”, men vid närmare koll så var det ju i Irland där den just lagts till–I England och Wales så togs den bort förra året. Kanske detta “god” i kombination med “damn” cencurerades för att sky.fm även har sändningstillstånd i Irland?

Jag vet inte, men det ledde faktiskt till en tanke till–nämligen upphovsrätten, och då specifikt vilken rätt en distributör har att ändra i ett upphovsrättsskyddat verk. Oavsett om de bleepar eller tystar/raderar delar av verket så är det ju faktiskt en ändring av verket.

Undrar vad som skulle hända om någon artist/kompositör/författare/upphovsrättsinnehavare faktiskt skulle protestera mot detta förbannade bleepande/raderande som så ofta sker i brittisk och amerikansk media och dra det hela till domstol? Undrar om det någonsin gjorts?

Med tanke på att allt som har med upphovsrätt att göra numera verkar gå över och före alla andra lagar, tom grundlagen, så skulle det faktiskt inte förvåna mig om en upphovsrättsinnhavare som valde att ta detta till rätten vann. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om de kunde få det till att radio-/tv-stationerna inte får sända ut verket om det inte sänds ut oförändrat. Eller iaf med ändringarna förhandsgodkända av upphovsmännen…

Nåja. Bara en sluttanke bland flera.