polymeriska tankar

Först så var det Lena “Älska lagom” Holfve, strax efter det så följde “JPA”-debaclet. Däremellan har det säkerligen varit flera, men jag har inte orkat bry mig/följa skiten.

Nu senast så var det Atladottir och därefter så har Åsa Jinder appellerat för kronan tillhörande “mest missförstådda (och högst snyftande/skrikande) skribent”.

Alltså, jag säger nu det här en gång för alla:
För att inte bli missförstådd–radera inte!
För att inte bli felciterad–radera inte!
För att bli trodd–radera inte!

Och sist av allt; för att folk själva ska kunna se vad andra folk skriver till dig och sedan göra sin egen bedömning–RADERA INTE!

Hur svårt ska det vara liksom?
Du hamnar i konflik med nån? Fine–tjabba på.
Du vill inte fortsätta att tjabba? Fine–ignorera vederbörande.
Denne respekterar inte att du inte vill tjabba vidare/har börjat ignorera? Fine–blockera vederbörande.
Denne tar sig runt din blockering? Fine–blockera lite till och fortsätt att ignorera.
Denne får andra att skriva? Fine–ingnorera dem också.

Lösningen är alltså att ignorera (inte att radera) och om du inte pallar så kan du moderera och bara släppa fram sånt som du godkänner. (även kallat förhandsgranskning aka. censur)

Sånt är dock inte att rekommendera, lika lite som att radera redan publicerat är en bra idé. Det gör oftast saken värre eftersom det inte alltid går att kontrollera vad som skrivits. Mycket går dock att kontrollera, så att radera och sedan komma med flagranta lögner funkar då rakt inte.

Min etik säger mig alltså att man bör stå för vad man sagt/skrivit och inte ta bort möjligheten för folk med tvivel/granskningssjuka att kunna kontrollera vad man sagt/skrivit.

Man ska alltså stå för de åsikter som man framfört och de uttalanden som man gjort.

Detta innebär inte att jag anser att man ska stå med deklaration och legitimation i hand så fort man säger något–alla har rätten att vara anonyma–men för att köra med raka puckar så bör man iaf (fortfarande enligt min etik) när man väl skapat sig sin “internetpersona” hålla sig till den och “signera” allt man skriver med denna personas “handle”. Att helt plötsligt byta och skriva under annat namn/fras är så in i helvets jävla fegt.

Det var liksom det jag främst ville ha sagt med mitt inlägg om En påhejande svans (även om jag också ifrågasatte den kvinnosyn som denne man(?) verkar ha) som bemöttes av den det gällde med en pingback där inlägget ifråga länkades i meningen “För övrigt trodde jag inte att det var främst de som hade synpunkter när det gäller att någon vill skydda sin anonymitet på nätet.” där mitt inlägg alltså var länkat i ordet “synpunkter”.

Men hej, Nemokrati! Läste du ens mitt inlägg till punkt? Frågan är iofs retorisk, men låt mig ändock själv utveckla/svara på den genom att citera mitt sista stycke i nämnda inlägg:

Vem denna “Nemokrati” är skiter jag högaktningsfullt i–han har självklart rätten att skriva under pseudonym och hålla sin identitet hemlig bäst han vill–men att som ett helt anonymt troll skriva så som han skrev i sin kommentar hos Unni Drougge och inte ens kunna stå för att det var skrivet av honom såsom han blivit känd i bloggosfären är allt annat än netikett. Det är dessutom förbannat fegt.

Så. Nu har jag sagt det. Och jag hoppas att det jag sagt klart och tydligt framgår; alltså att det jag säger är att det självklart är var och ens rätt att förbli anonym när de uttalar sig (och det oavsett om det sker AK eller AFK) men, och detta är ett stort “men”, OM man nu har skapat sig en internetpersona (exempelvis “Nemokrati”) och därtill har en blogg kopplad till denna persona (som t.ex. http://komigenuva.wordpress.com ) och kommenterar runt på nätet på bloggar och tidningsartiklar under denna “handle” och har så gjort en längre tid (sen 20 nov då bloggen skapades, men jag lade då iaf märke till varierande kommentarer från signaturerna nemokrati och komigennuva nån månad eller två innan dess) så bör man vara nog intellektuellt ärlig att också skriva under alla sina kommentarer med denna internetpersonas “handle”/bloggadress och inte byta till “lite tips till …”, “syster”, “mer tips”, “svar till …”, “den som skrev kommentaren” osv osv. SÅ jävla svårt är det inte att ange annat namn/bloggadress på en kommentar på en blogg.se-blogg.