polymeriska tankar

En gång i tiden fanns det en skjutjärnsjournalist som vann respekt just för hans noggranna undersökningar av fakta innan han släppte sina scoop. Denne journalist heter Jan Guillou och på senare år har han lagt granskandet på hyllan och ägnat sig åt ett kakafoniskt babblande och tyckande om allt och inget. Speciellt då sådant som han ingenting har en susning om.

Denne journalist ha genom åren haft en vapendragare, en kriminalprofessor som även han vunnit respekt för sin förmåga att alltid granska fakta först innan han uttalar sig. Denne professor heter Leif GW Persson och nu verkar han ha uttalat sig om ett domslut utan att närmare granska vad som ledde fram till den fällande domen.

“Han gjorde bara sitt jobb” uttrycker GW indignerat i rubriken och fortsätter sedan med att påstå att “Kent Eriksen förebyggde sannolikt nya brott[…]“.

Okej, då är det alltså enligt Persson i sin yrkesroll som Eriksen “slagit larm” (eller “angett” som DN väljer att kalla det)–något som jag alltså ifrågasatte i mitt förra inlägg–men enligt vad DN skriver så var det först i sin yrkesroll och sedan rent personligt som Eriksen handlade, för jag kan faktiskt inte få deras beskrivning av händelseförloppet till något som helt och hållet handlar om regelrätt polisarbete, tvärtom så uppstår en del frågor när man läser vad som ledde fram till Eriksens larm till Allmänna Arvsfonden:

När polismannen och hans kollega var ute på uppdrag i radiobilen upptäckte de ett misstänkt fordon på Roslagsvägen och bestämde sig för att undersöka det.

Okej, inget konstigt i det men frågan som uppstår är “vad med fordonet var det som var misstänkt?“.

När de kollade registreringsnumret mot brottsregistret såg de att fordonet tillhörde en man som dömts för barnpornografi och sexuellt utnyttjande av minderårig.

Nåja, belastningsregistret lär det ju vara som kollen gjordes mot, och det lär ju ha varit en koll på personnumret på ägaren och inte bilen i sig (om nu inte bilen varit med vid brottet), och visst–var det nu fängelse som killen dömdes till år 2003 så ligger han kvar i det registret i 10 år efter att straffet är avtjänat.

Okej, inget konstigt i det men en fråga som uppstår är “är detta vekligen giltigt skäl för att söka upp ägaren till bilen där han befann sig?“.

En annan fråga som uppstår är “fanns ägaren till bilen med i polisens misstankesregister?“. Om så var fallet så ska ju mannen ha delgivits misstanke och därmed varit medveten om att polisen misstänkte honom för brott och då inte blivit förvånad över att polisen dök upp även om det var i en situation som inte var relaterat till det brott han var misstänkt för.

Slutsatsfrågan som uppstår om svaret är nej på de två ovanstående frågorna är “fanns mannen med i polisens interna spaningsregister och om så var fallet–varför?“.

Polismannen och hans kollega sökte upp den dömde mannen i byggnaden vid vägen, och efter ett tag utbröt en ordväxling. I den här ordväxlingen ska polismannen ha yttrat ”jag tycker du verkar vara en stor jävla idiot”.

Som sagt, polismännen sökte upp mannen, och utöver frågan på vilken grund så uppstår här frågan “hur fick de reda på var i byggnaden ägaren till bilen befann sig?“. Så länge det inte var den enda byggnaden vid vägen och då en byggnad som endast innehöll en lokal så…

Att polismannen även dömdes för “idiot-bedömningen” finner jag dock larvigt–ett uttalande av det slaget ska aldrig vara straffbart enligt mig.

Efter ordväxlingen åkte poliserna därifrån men den nu dömde polismannen fortsatte att undersöka vad det var för verksamhet som bedrevs på platsen.

Enda frågan som kommer upp i min skalle här är “Varför!?“, och då självklart med följdfrågorna “fanns det någon registrerad misstanke mot mannen?” och “fanns det något tidigare spaningsuppslag mot mannen?” men framför allt–”fanns det något i denna interaktion med mannen som gav skäl till ett nytt spaningsuppslag?“.

Vilket alltså leder oss fram till Leif GW Perssons påstående om att “Kent Eriksen förebyggde sannolikt nya brott[…]” samt att “Han gjorde bara sitt jobb“.

Om nu fallet är som så att mannen som Kent Eriksen dömts för att ha förtalat de facto är pedofil så lär knappast några nya brott ha förebyggts då verksamheten som mannen var involverad i var “utbildningar i bland annat hiphop och streetdance för ungdomar mellan 18 och 25 år”.

Om Kent Eriksen “bara gjorde sitt jobb” eller inte ställer jag mig alltså fortfarande skeptisk till, ty det verkar inte alls som att hans agerande rymdes inom hans yrkesutövande som polis, utan mer att han agerade som privatperson drabbad av moralpanik och i detta agerande utnyttjade sin ställning som polisman.

Mitt förtroende för Guillou som granskande journalist tappade jag för ett par månader sen. Mitt förtroende för Leif GW Persson som saklig kriminolog tappade jag för ett par timmar sen.

Det skulle inte falla mig in att ge en krona till Leif GW Perssons startade insamling “Stödfonden för Kent Eriksen – mot pedofili och barnpornografi” och om jag hade ett facebookkonto så skulle det inte falla mig in att gå med i gruppen “Vi som tänker betala polismannens böter“–tvärtom så skulle jag isf starta en grupp som hette nåt i stil med “Vi som tror på ett rättssamhälle och misstror stigmatisering enligt principen ‘once a crook–always a crook’“.