polymeriska tankar

Visst, har man tak över huvudet, någonstans att tillbringa sin dygnsvila och förvara alla sina pinaler så ska man kanske inte klaga – det finns ju dem som inte ens har det. Men klaga tänker jag likförbannat göra ty det finns så mycket småklag som jag gått och burit inom mig så länge nu utan att öppna kläften. Håll i er eller backa, för jag har intentionen att öppna käften på vid gavel. Here goes:

Att lägenheten vi bor i ligger 45 minuters resväg med buss från stadskärnan, en buss som dessutom kostar 55 kr enkel resa med kontantbiljett och går i snitt en gång i timmen, är iofs inte ett klagomål på själva lägeheten, men ska man bo så pass ocentralt så bör iaf lägenheten vara värd att bo i så att man står ut med omaket med tidsspillan och extra utgifter.

Lägenheten är en vindsvåning, och då alltså en vindsvåning i betydelsen att den är inrymd närmast taket vilket innebär att vissa rum har en sluttande ände. I detta fallet då vårt sovrum, ett sovrum som är så placerat att ingången till det går genom ett annat rum (ett rum som ungarna delar på som sovrum) och man kommer fram till själva rummet genom en lång gång som har ett förrådsslikande utrymme vid sidan av sig. Ett utrymme som alltså också har ett sluttande tak.

Placeringen av vårt sovrum samt att det finns en lyhördhet gör ju att samlivet får sig en knäck. Tack och lov så gäller det bara varannan vecka då ungarna är här, men det är illa nog just för att jag föredrar sponanitet. Att veta att “den här veckan måste vi passa på för nästa vecka så måste vi smyga” är tyvärr lite väl erotikdödande för mig. Sorgligt men sant.

Sovrummet är litet och mörkt, utöver de lampor som vi placerat på var sida om sängen så finns det endast en taklampa precis när man stiger in i det, alltså i början av den långa gången, och den lampan når inte fram till själva rummet. Ett fönster finns det. Det är väl ca 40×40cm, så när det inte är förtäckt av gardiner som ska hålla ljuset ute och yllefiltar som ska hålla kylande drag ute så lyser det upp rummet hjälpligt. Lagom att dra ifrån alltså när man känner för att få lite mer ljus när man ska städa. En dubbelsäng, varsitt sängbord samt en tv vid fotänden av sängen är alltså vad som får plats därinne. Inte mycket mer. I ungarnas rum så finns det inte heller plats för mycket mer än varsin säng och en tv, som om det inte var illa nog att två tonåringar av vardera kön är tvugna att dela rum så kan de alltså inte göra mycket annat därinne än att sova. Vardagsrummet (som jag beskriver senare) är alltså allas vår samlingsplats. Om man nu inte vill sitta vid köksbordet.

I badrummet (som inte är ett badrum i dess rätta bemärkelse då det inte finns något badkar) står en tvättmaskin som tvättar hjälpligt rent. Inga torkmöjligheter finns, det finns inte ens plats för ett torkställ därinne så ett sådant har vi ständigt uppställt i den där gången in till vårt sovrum. Framför dörren till förrådsutrymmet står det, så vill man in där så måste man flytta på torkstället.

Inte för att man vill in i förrådet. Där står fortfarande ouppackade lådor sedan flytten hit för snart 5 år sedan. Lådor innehållande både kläder och andra textiler pga att det i hela lägenheten endast finns tre garderober av standardstorlek varav endast en av dem består av hyllor – de andra två är av hylla+klädstång+luft-varianten. En gång så letade jag dock efter en speciell “outfit” – en t-shirtformad top i grått lingarn som min mor stickat åt mig samt ett par mörkare grå byxor. Även de i linne. Jag visste exakt i vilken låda de låg och var i förrådet denna låda stod, detta var ett år efter att vi flyttat in, och jag hittade dem på 2 röda. Saken var bara den att jag hittade dem söndergnagda med råttlortar trillande från dem när jag tog upp dem. Sedan dess så har jag klassificerat allt i det där förrådet som förlorat och jag har inte heller klivit in i det sen dess. Mer än för att fylla på tvättmedel från den stora hinken som står precis innanför dörren i en mindre bytta att ha bredvid den icke till fullo fungerande tvättmaskinen.

Badrummet är dessutom en kub uppbyggd inne i själva vardagsrummet. En kub som är täckt med något som ska likna nån slags vattenavstötade våttapet men mer ser ut som en linoleummatta som smackats upp på väggarna, helt utan isolering under, där svetsskarvarna är gula och förhårdnade och dessutom har släppt här och där. Speciellt inne i det lilla duschutrymmet som endast består av ett läckande duschmunstycke och ett duschdraperi på en 90-graders vinklad stång. Badrummet är därmed en sanitär olägenhet ty svartmöglet frodas både där och i taket likväl som i tvättmaskinens tvättmedels- och sköljmedelsfack om jag inte regelbundet skrubbar rent där. En gång hittade jag svartmögel ändå ute i köket på den inbyggda utdragbara skärbrädan när min ork att hålla efter denna skit hade falerat.

Vindsvåningen i huset där vi bor består av två lägenheter, båda lika hemsnickrade och antagligen så har det varit en endaste lägenhet från början, så vägg i vägg med vårt badrum ligger grannens. Sjunger han i duschen så hör vi det och jag inbillar mig att grannen skulle kunna urskilja om någon av oss var extra hårda i magen om han råkade vara i sitt badrum när nån av oss sitter på toa och låter de hårda klumparna pluppa ner i toastolen. Att det hörs ut i vardagsrummet om inga andra ljud finns där som ett draperi är dock klart. Sex i duschen är därmed uteslutet.

Inne i vårt badrum finns det en utbyggnad som korrelerar med en nisch i grannens badrum. En nisch där grannlägenhetens tvättmaskin står, så när grannen tvättar så vibrerar vårt badrum och vice versa. Ena väggen i vårt badrum delas med början av väggen i grannens vardagsrum. En tidigare granne hade en stereohögtalare där så när denne spelade musik kunde vi digga i vårt badrum medan flaskorna i vårt badrumsskåp skallrade och hoppade i takt. Resten av grannens badrumsvägg delas med en del av väggen i vår hall och resten av den väggen delas med grannens kök. När grannen diskar så slår det i denna vägg från vattenrören och när grannen duschar (eller för den delen när pizzerian som vi bor ovanpå spolar i sina rör, vilket sker rätt så ofta och regelbundet) så slår det i rören i den lilla badrumskubens vägg som mynnar mot vårt vardagsrum.

Vardagsrummet, ja. Där delar vi som sagt vägg med grannens vardagsrum. Väggen är dock endast en spånplatta med en tunn gipsskiva på på vardera sida med ett tomrum emellan på ca 10 cm, och fan vet om detta tomrum ens har mer än några gram av fibergull eller annat isoleringsmaterial mellan sig. Och detta vet jag eftersom det i ena hörnet av denna vägg finns ett hål in till grannen, ett hål som funnits där sedan vi flyttade in då “grannen” var polare till oss och de som bott i vår lägenhet innan var släkt med grannen. De hade alltså tagit upp ett hål för att föra igenom en datakabel och dela på internetupkopplingen. Ett hål som jag från vår sida sedan dess fyllt med fetvadd och pluggat igen så gott det går.

Lyhördheten är alltså ett förbannat problem, men som sagt – det var polare som bodde där som våra första grannar så när de var lite väl högljudda så var det inget problem att säga ifrån, fast nu när jag tänker efter så sket de i det för det mesta. Jag tror faktiskt att vi (sambon och jag alltså) var något mer hänsynsfulla och anpassade oss efter hur landet låg och lät bli att spela musik för högt efter en viss tid på dygnet, försökte att inte skrikbråka med varandra när vi visste att grannarna var hemma och lät bli att tvätta på nätterna.

Tyvärr så är det dock som så att det inte är bara den tunna väggen som är ett problem när det kommer till lyhördheten, golvet har dessutom en benägenhet att fortplanta ljud, så när en av polarna som hade [o]vanan att sätta ner hälarna med största kraft (även vid gång i strumpläst) när denne tog sig fram genom den egna lägenheten gjorde detta så hördes det ända in i vårt sovrum. Och mellan vårt sovrum och vårt vardagsrum är det alltså en (minst) 30-centimeter tjock tegel-/cementvägg. Denna fortplantning av vibrationer märktes extra tydligt en en natt när polarna kom hem och slog på musik högt som fan. Visst, i vårt vardagsrum så hördes det, men i vårt sovrum så vibrerade faktiskt sängen. Vi väcktes alltså av detta och att de sedan delvis sket i att vi kl 4 på mogonen sa ifrån (men bara en låt till?) och sedan bara sänkte till hälften och fortsatte att dela med sig av sina ljudvågor fram till 8 på mogonen är en annan sak. Vanligtvis så visade de hänsyn efter att man sagt till en eller tre gånger. Dock inte denna gång.

När polarna flyttade så passade vår pizzabagande hyrevärd på att “renovera” den lägenheten. Renoveringen bestod enbart av blänk och yttre glimmer – dvs det målades, tapetserades om, las lite nya golv, kastades in “ny” spis och kyl/frys, byttes köksskåpsluckor osv. Men väggen mellan de båda lägenheterna åtgärdades inte trots att vi påpekade lyhördheten och bad om det, hålet som fanns mellan lägenheterna tapetserades endast över från andra sidan – det vet jag eftersom jag med gott minne från nästkommande granne testade att föra igenom en stumpsticka från vår sida och den slank igenom som en varm kniv genom smör.

Under tiden som denna renovering pågick så njöt jag fullt ut av att inte behöva visa hänsyn och vara extra tyst. Fan, jag tom dammsög på natten om jag märkte att det behövdes. (jo, jag är ju nattmänniska så det är större risk att jag får för mig att göra det på natten än på dagen) Att renoveringsljuden störde dagtid lyckades jag filtrera ut så pass bra att jag inte ens märkte när de slutade. Dock så var det lite lustigt att från vår lokala grillinnehavare få höra att det hade flyttat in nytt folk i grannlägenheten och detta framkom till mig genom att ett påpekande/kalgomål/beklagande om min nattliga dammsugning hade fällts där nere i luckan.

Nåja, inte större skada skedd än att vi genom att bli presenterade för varandra kunde förklara att vi självklart i fortsättningen inte skulle dammsuga på nätterna samtidigt som vi fick chansen att berätta hur jävla lyhört det var och komma överens om att vi båda hushåll skulle säga till så fort vi kände oss störda av varandras förehavanden. Något som sedan alltså aldrig skedde. Eller mjo, störd blev man nog, men man bet ihop och väntade på att det skulle klicka hos den andre att ljudet kanske var för högt. Vilket det alltid gjorde rätt så snart, så att säga till behövde vi alltså aldrig. Roligt dock var det att få veta att värden bestämt sig för att hyran på den uppsminkade lägenheten skulle ligga 500 spänn högre än på vår.

Nåja, dessa grannar utökade sin familj med bulle i ugnen och började se sig om efter annat boende vilket de fann och sedan flyttade. När vi väl fick en ny granne (ensam pappa med “umgängesbarn”) så tog vi tjuren vid hornen direkt, presenterade oss och körde samma visa med förklaring om pappersväggar och att det bara är att säga till om han blev störd. Samma roliga detalj där är att vi iom detta fick redan på att pizzabagarn än en gång höjt hyran på grannlägenheten (en lägenhet som alltså har samma yta som vår även om den har ett skrubbliknande rum mer) och det utan att någon slags renovering mellan de två hyresgästernas ut- och inflyttning skett. Höjningen denna gång var återigen 500 pix per månad.

Vi har alltså haft turen att komma bra överens med de grannar som vi varit tvungna att dela ljudbild med. Inte bara så har vi tagit hänsyn till varandra (bortsett från “polarna” vilka alltså var första grannarna som alltså inte bara ibland sket i att de störde oss, utan också gjorde narr av oss då vi sökte komma fram till någonting som kunde ses som “ömsesidig respekt för den privata sfären” genom att föreslå att vi gjorde ett test på hur högt vi i vardera lägenhet kunde spela musik utan att det störde nämnvärt) men i andra avseenden så har det iaf funkat utmärkt att be om/utföra tjänster från/till varandra såsom att hämta posten, låna en kopp med socker, hjälpa till med matning av husdjur, låna ut några hundra nån vecka eller två, låna tv-spel, fråga om hylsnycklar av en speciell diameter, osv, osv. Utöver att vi utan problem har kunnat umgåtts både nere på den lokala grillen över ett par öl och i varandras lägenheter.

Ljudbilder nämnde jag. Utöver att dela sådana med dem i grannlägenheten (När vi flyttade in så var vår ytterdörr en dörr av slaget “rum till rum-dörr”, en dörr som inget försäkringsbolag godkände, så i samband med hyresgästbytet i lägenheten bredvid så bytte faktiskt vår värd ut dörrarna mot riktiga ytterdörrar, men innan dess så kunde man faktiskt stå vid sin egen stängda dörr och höra vad grannen pratade om innanför sin egen stängda dörr.) så delar vi ju även ljudbilder med resten av huset. Bla då pizzerian i bottenvåningen. Utöver det dagliga klonkandet i vattenrören när de diskas där nere så hör vi varje dag på eftermiddagen ett “bank, bank, bank”. Först så trodde vi att det handlade om att det var omdekoration av restauranglokalen som orsakade dessa ljud, men efter att ha frågat om de inte var klara med ombyggnaden snart och mötts av ett nylle som såg ut som ett frågetecken så framkom det alltså att det “bank, bank, bank” som vi dagligen hört i ca en halvtimme är köksorienterat – det handlar helt enkelt om mörning av kött.

Andra ljudbilder som fortplantar sig åt alla möjliga konstiga håll i huset finns också. Det finns två eller tre lokaler i källarplanet som vår värd hyr ut, vad som sker i dessa lokaler har jag noll koll på men man tycker ju att värden bör ha det? En dag så borrade och klonkade nämligen som fan i flera timmar. Vi trodde självklart att det var nerifrån pizzerian, ty att det inte kom inifrån grannen hade vi redan försäkrat oss om. Dock så bet vi ihop även om vi kokade inombords, men mer kokande av det inre blev det faktiskt när det bankade uppfordrande på vår dörr och utanför stod en av pizzabagarens “minions” som så fort dörren öppnades skrek “Nu får nu fan lägga av!”. När han fick frågan “Lägga av med vad? Vi gör inte mycket annat härinne än att försöka se på teve och höra vad de säger mellan att borrande och bankande” så verkar det på svaret som följde som om han inte alls lyssnade på vad som sades. Hans svar blev nämligen “Vi har fanimig gäster därnere och de klagar på oljudet som ni för!”. När vi sedan förtsatte med att förklara att vi faktiskt inte förde nåt oljud och att ljudet kunde komma var fan som helst ifrån, tom från grannlägenheten, så gick han.

Det galna i ovanstående är att grannen just i den stunden satt nere på pizzerian och käkade sin middag. Han blev rätt så ställd när husägaren (tillika pizzeriaägaren och vår värd) stolpade upp till honom där han satt och sa att vi minsann förde ett jävla liv uppe i vår lägenhet men att vi var så jävla dumma så att vi försökte skylla ljudet på vår granne. Mm. Precis. Kanske vår kära värd skulle ha försökt att härleda det störande ljudet innan han bara antog? Och speciellt så borde hans hantlangare ha fattat att ljudet inte kom från oss när han nu faktiskt stod och snackade med oss med öppen dörr samtidigt som ljudet som skakade hela huset fortsatte och man då klart och tydligt kunde höra att ljudet inte kom inifrån vår lägenhet?

Vår hyresvärd verkar ha lite problem med att fördela sina gracer mellan restaurangäster och hyresgäster verkar det som. En restaurang bör ju exempelvis ha bra ventilation, men om restaurangägare och hyresvärd är samma person är det då så jävla smart att lägga utblåset till restauranglokalens ventilation under hyresgästens sovrum? Eller för den delen att sätta aggregatet som reglerar restaurangens kylrum där? Sedan två år tillbaka är det alltså så vi har det. Detta aggregat står och brummer natten (rättare: dygnet) igenom och det slår endast av då och då. Utöver det så har det alltså installerats något slags extra kylsystem för själva lokalen vars utblås har lagts till ett redan befintligt och tidigare ej använt ventilhål som är ca 30 cm i diameter med fjädrande lameller för öppningen. Lameller som när utblåset står på full effekt smattrar mot varandra likväl som mot ventilöppningens kant så att det överröstar ett normalt samtal på altanen. För att inte tala om att det utesluter sömn i sovrummet som det sitter precis under.

Nåja, då ett nattligt körande av detta ventilationssystem faktiskt kostar pizzeriaägaren pengar så är han självklart noga med att stänga av det när han stänger, att det stör hans hyresgäster verkar inte störa honom så länge som lokalventilationen gynnar gästerna och därmed indirekt gynnar honom. Ett antal gånger då vi märkt att det står och smattrar även efter stäningsdags så har vi faktiskt ringt honom och han har då åkt ända från Stockholm (ca 10 mil) för att stänga av det då hans anställda som hade ansvar för stängningen glömt det. Inte för att jag för fem öre tror att han gör sig detta besväret för att ljudet stör oss – jag tror faktiskt att det kostar honom mer att låta det stå och gå hela natten än vad det kostar honom att åka dit och slå av det. Ett par gånger har vi nämligen inte lyckats att nå honom då detta smatter fortsatt genom natten och då har det varit öronproppar rakt av som gället. Men trots att man då inte har hört smattrandet så vibrerar golvet och därmed så vibrerar även sängen…

Ljudet från detta utblås är dock störande även på dagen, jag gjorde en decibelmäting av skiten från sovrummet när det stod på full effekt en gång – den mätningen stod och slog på 85-90 dB. Inomhus alltså! Fatta att man inte ens kan sitta på sin altan när det är igång ty de nationella riktvärdena är 70 decibel vid fasad och 40 decibel inomhus, så om det är upp till 90 inomhus kan man ju bara föreställa sig vilken decibelstyrka det kommer upp i utomhus.

Jag har ännu inte mätt vilket decibeltal som aggregatet som ständigt står och brummar under vårt sovrum kommer upp i och det varesig utifrån eller innifrån, men att det överstiger 40 decibel inifrån tvivlar jag inte på. Oavsett så stör det min sömn och jag vaknar flera gånger per natt när det slår av och sedan slår på igen. Jag upptäckte dessutom när jag senast tog ett varv runt huset att ett liknande aggregat har kommit upp precis nedanför vårt kök. Och här har jag trott att det är kylskåpet i vårt kök som brummar hela tiden! Eh… ja. Brummar gör det iofs, men inte så mycket.

Kylskåpet som sagt, ja. Eller för den delen övrigt i köket, t.ex. spisen. När vi flyttade in så stod det en manshög kyl/sval i köket och i hallen/farstun utanför de två vindsvåningarna så stod det en lika manshög frys som vi fick veta var vår. Den nyttjade vi iofs inte till fullo, men använde den gjorde vi. (och, ja – elsladden till den gick in i vår lägenhet så dess förbrukning gick på vår elräkning) I samband med att “polarna” flyttade ut från grannlägenheten och värden inledde sin “renovering” så rensade han denna “hall” på eget bevåg. Han forslade helt enkelt bort de skohyllor som både vi och grannlägenheten hade ställda där ute utan ett ord till oss, han rensade ut den skrubb som finns där ute utan att ta reda på om det som fanns där var vårt eller något som “polarna” lämnat när de flyttat. När det kom till att få bort “vår” frys som stod därute så frågade han iaf. Eller rättare: han sa till att han skulle forsla bort den, och först när vi påpekade att den “matförvaringsenhet” som vi hade inne i lägenheten inte hade några frysmöjligheter så lovade han att byta ut den enheten till en kyl/frys om vi avsade oss rätten till frysen utanför ytterdörren.

Något som vi självklart tackade ja till – vem sjutton vill ha kvar en kyl/sval samt en frys från 70-talet om man kan få något nytt som står direkt i köket? Nå, nu blev det ju inte så – vår kyl/sval samt vår frys som fungerade utmärkt forslades bort och istället så fick vi en “ny” kyl/frys som inte alls fungerar som den ska. Den var alltså inte “ny” annat än i betydelsen att den var ny för oss. Tidigt 90-tal tror jag att den är ifrån och den funkar skit, rent ut sagt. Kyldelen kan inte bestämma sig för om den ska vara kyl eller skafferi eller faktiskt frys. Ibland så fryser mjölken, oftast så är den fesljummen och endast ibland så är den just så kylskåpskall som en kylskåpsförvarad mjölk bör vara. Och detta då medan kylens kylinställning hela tiden står på det högsta. Frysdelen vet inte heller om den ska vara en frys eller en kyl. Oavett om den lilla fiffiga “super”-knappen som finns att trycka in när man just kommit från affären och fyllt upp frysen med nya frysvaror är intryckt. Och det oavsett om man faktiskt just fyllt frysen eller inte. Ibland så är exempelvis ett paket vaniljglass så fryst så att det krävs atomkraft för att få ut en skopa ut det och ibland så är samma vaniljglasspaket som en bytta med filmjölk. Denna “flaw” märks iofs bäst om man har iskubsbehållare som man använder dagligen. Ibland så får man inte ut en kub utan att använda våld och ibland så rinner kuben ut omgiven av vatten.

Spisen som stod här när i vi flyttade in var nog också från 70-talet och den funkade okej den med utöver problemet med att ungsluckans handtag var trasigt så att det behövdes en liten abrovinklösning för att få det att sitta där det skulle och vara till tjänst när man ville öppna luckan. I samband med att värden erbjöd oss en ny kyl/frys så passade vi självklart på att påpeka detta fel med spisen i hopp om att även få en ny spis. Nåja, har ni förstått att vi inte fick en ny kyl/frys så fattar ni nog att vi inte heller fick en ny spis. Spisen vi fick var väl kanske från senare hälften av 80-talet eller på sin höjd från främre delen av 90-talet. Ett helt handtag till ugnsluckan hade den iofs, men att uppnå jämn värme i ugnen kunde vi bara glömma likväl som att vi kunde glömma att någonsin faktiskt steka mer än en köttbit i taget, ty spisplattorna kan helt enkelt inte uppnå tillräckligt värme att steka mer än max 200g kött i taget. Försöker man steka mer än den mängden så kokar man det istället. Ett förbannat skit för någon som jag som älskar att laga mat och att faktiskt presentera mat som man är stolt över och visst går det att göra mat som både duger och som man är stolt över, men man måste ju steka det i omgångar som om man endast hade en kokplatta till sitt förfogande. Vilket alltså leder till att all matlagning tar minst den dubbla tiden, om inte den tredubbla.

En frys som inte håller maten fryst är ju därtill ett extra problem om man nu faktiskt är i behov att kunna lagra mat, och det då inte bara efter att man lagat den och man nu gillar storkok. Och i behov av en fungerande och rymlig frys är vi ju just iom att vi inte länge har en livsmedelsbutik i närområdet utan måste åka buss för 55 kr enkel resa i 20 minuter för att komma till Ica Maxi och sedan väl där inte kunna handla mer än vad vi orkar bära och släpa med oss på bussen. Som alltså återigen tar 20 minuter och kostar 55 kronor. Märker jag att jag behöver några liter mjölk eller något annat smått så måste jag alltså ta med i beräkningen att det kommer att kosta mig 110 kr och ca 2 timmar att inhandla detta. Om jag ens lyckas att ta mig utanför dörren, men det är en annan fråga.

Eller egentligen, det är det inte. När jag ändå har stämt upp till klagosångsmelodin så kan jag lika gärna fortsätta att nynna i den tonarten. Vi bor alltså i hus även om vi faktiskt bor i lägenhet och i hyresform. Bredvid oss (och därmed mellan oss och den lokala grillen) ligger ett annat hus. Ägaren till detta hus har hyrt ut huset till ett par närmare 30 än 20 sedan drygt 2 år tillbaka. Detta par har tre hundar. Dessa hundar låter de vara fria i trädgården utan övervakning. Denna brist på övervakning gäller inte bara att de släpper ut hundarna medan de själva är kvar inne i huset, utan de kan faktiskt åka ifrån huset och lämna hundarna ute i trädgården fritt springande runt. Därtill så har hundarna haft fri tillgång till trädgården även på natten när paret själva ligger och sover. Inhägnaden till trädgården är sedan inte den bästa så ett antal gånger så har hundarna tagit sig ut och sprungit runt på vägen som går förbi våra hus (när de då inte kommit upprusande i vår trapp jagandes nån av våra katter). Och den vägen må inte vara en europaväg, men en riksväg är det allt och även om den nu går genom ett bebott samhälle där hastigehten per automatik är sänkt så bör man iaf ha lite respekt för den trafikmängd som faktiskt passerar.

Mången gång har jag alltså sett andra grannar hämta in hundarna med ett eget (riktigt eller hemmagjort) koppel och sedan föra dem tillbaka till huset här bredvid. Mången gång har jag sett trafiken stoppas upp för att dessa hundar springer runt på vägen. Och mången gång har jag sett kunder till pizzerian bli utskällda av dessa hundar enbart för att de kliver ur sin bil där eller kunder till grillen bli utskällda för att de sitter på den uteplats som gränsar till den trädgård som hundarna springer fritt i. Och mången gång har jag själv, sambon eller barnen blivit utskälld av dessa jyckar så fort någon av oss går ut genom den ytterdörr som leder in till trappen som leder till de två lägenheterna ovanför nämnda pizzeria, och mången gång sedan vår Ica-butik försvann och postrummet med boxar som hörde därtill byttes ut mot obevakade brevlådor här och där längs med vägen så har jag blivit utskälld just för att jag endast hämtat min post på anvisad plats.

Senast som jag hämtade posten, och därtill blev utskälld för det, så var det dessutom inte bara hundarna som skällde på mig utan även “matte”. Detta var en månad sen nu, i samband med att jag satt på grillens uteservering och tog en öl och läste kvällsblaskan och löste korsord så fick jag för mig att jag skulle hämta vår post i brevlådan som är placerad i väghöjd ovanför nerfarten till vår ingång till vårt hem på hemvägen. Det var när jag helt lungt utan klampande steg kom gående från grillen till brevlåderäcket som hundarna i huset mellan grillen och vårt började skälla. Detta var alltså längs med en väg som har en trafik utan like, en riksväg helt enkelt, där mina tysta steg när trafiken knappt märktes alltså var en trigger för dessa helveteshundar. När jag vittjade vår och grannens brevlåda (japp, han hade bett oss att plocka upp hans post) så eskalerade skällandet. Må hända för att jag där jag stod uppe vid riksvägen yttrade ett “schyss!” till byrackorna vid grinden en bra bit ifrån och en bra bit längre ner nivåmässigt från där jag stod. Oavsett, när jag vittjat lådorna klart och påbörjade min väg nerför den sluttande nedfarten där jag var tvungen att passera den grind som hundarna stod och skällde vid för att öht komma fram till “porten” som leder till trappen som leder upp till vår lägenhet och hundarna inte slutat skälla så stannade jag.

Jag stannade helt enkelt på vägen jag gick, jag tittade på hundarna, utbrast ett endaste demonstrativt “schyss!” till och stod sedan kvar helt tyst och utan att röra mig för att se vad som hände. Det som hände var att hundarna fortsatte att skälla. Efter ett par minuter som kändes som en evighet så kliver tjejen som hyr huset/äger hundarna ut på trappen, en trapp som alltså är belägen ca 25 meter och 45 graders vinkel  upp ifrån där jag står och där grinden som hundarna upprepat gör utfall emot och skäller vid finns. Det första hon skriker till mig (för att överrösta hundarna) är att jag ska ge fan i att provcera hundarna. När jag skrikande (fortfarande för att överrösta hundarna) frågar henne hur sjutton jag kan provocera hennes hundar genom att endast hämta min post och sedan gå hem till mitt eget hem och på den vägen stanna till så replikerar hon att jag minsann är en “psykärring” och att hon minsann ska anmäla mig för att jag inkräktar på hennes tomt. När jag frågar henne (fortfarande skrikande eftersom hon inte bryr sig det minsta om att komma ut och få tyst på sina djur) hur jag kan inkräkta på hennes tomt när jag är på väg till mitt eget hem och inte sätter min fot på “henne” tomt och hur jag då möjligtvis kan provocera hennes hundar genom att just bara vara på väg till mitt eget hem samt att innan dess hämta min post så fortsatte hon bara att stå och spotta invektiv vid sin egen dörr. Utan att ens bry sig om hennes hundar som stod och spottade annat skäll vid grinden en bit ner. Jag skakade på huvudet och gick därifrån, men bara för sakens skull så anmälde jag henne för ofredande till polisen och det mejl som jag skickade till miljökontoret för redan över ett år sedan om dessa hundars benägenhet att faktiskt vara en “sanitär olägenhet” ligger i kö på att skickas igen. Självklart så la polisen ner min anmälan, men jag är iaf nöjd med att den finns där.

Som ett tillägg på ovanstånede stycke så vill jag klargöra att trots att jag numera är kattägare så har jag varit hundägare. Jag “hatar” alltså inte hundar, jag är inte ens rädd för hundar, jag gillar faktiskt hundar. Och tänkt efter lite – om jag var hundrädd så skulle faktiskt ovanstående händelse vara än värre…

Att det faktiskt kan klassas som en sanitär olägenhet med skällande och attackutfallande hundar trots att de bifinner sig i en inhägnad har jag dock tagit reda på. Nu i dagarna fick jag dessutom reda på att även för hög eller låg temperatur i en lägenhet kan klassas som just en sanitär olägenhet (enligt socialstyrelsens allmänna råd 1988:2). Det var ju bra att veta att (utöver det förbannade svartmöglet) så har vår bostadssituation till minst 90% hittills varit just en sanitär olägehet. Takbelägen lägenhet som det är så fungerar den alltså som en omvänd termos – har det varit kallt som fan ute i ett par dar så blir lägenheten också kall och varm blir den inte förrän det varit varmt ute i minst en vecka. Samma omvänt – har der varit varmt som fan i ett par dar så tar det minst en veckas ruskväder och kyla innan det märks inne i lägenheten. Varenda vinter har vi alltså varit tvungna att köra elektriska värmeelement, och det speciellt innan man ska gå och lägga sig. Utöver det så är det kofta och tröja, långkalsonger och raggsocker som gällt. För att kunna vistas inomhus alltså. Och likaså omvänt alltså – är det varmt som fan ute i ett par dar (ett snitt på 25-30 grader) så blir det bastu här inne. Temperaturen kan nå upp till minst 40 grader och inte droppa längre ner än till 32 grader på natten och det inte ens om man har alla fönster öppna för att skapa korsdrag (och därmed släpper in både mygg och andra flygfän) och likaså oavsett om det utanför skett en temperaturdrop på 20 grader eller så.

I dag har jag (dels för att slippa alla flugor och andra flygfän men också dels för att bara testa hur det står till med temperaturen) gett fan i att öppna altandörren eller andra fönster. Det är inte direkt högsommarvärme ute, och det har definitivt inte varit det i ett par dar heller, men just nu i skrivande stund i vardagsrummet så är ute- och innetempreraturen densamma – nämligen ca 27 grader. I köket däremot där solen legat på ett par timmar mer än här så är innetemperaturen strax över 26 och utetemretaturen har för länge sen tangerat 40 grader. Ni kan ju antagligen tänka er hur innetemperaturen här är då utetemperaturen varit uppe vid 25-30-strecket i nån vecka eller så. Och hur fortsatt kallt det är inomhus ett par dagar efter att värmen ute kommit och verkar stanna på vårkanten. En gång så klädde sig jag och doktorn som om det var 12 grader ute på enda grund hur vi frös här i lägenheten trots att det då alltså visade sig var 20 grader varmt ute. Vissa dagar förra sommaren var vi tvugna att gå ut för att svalka oss. Detta säger nog en del om det omvända termossyndromet som vissa lägenheter drabbas av.

Som sagt, man ska nog inte klaga när man väl har tak över huvudet, men nån måtta på vad man står ut med och hur länge man står ut med det får det allt vara.

Måttet är iaf rågat för oss, och vi hoppas innerligt att vi kommer att lyckas finna någon annanstans – lite mer centralt, med lite bättre boendestandard, nångonstans närmare livsmedelsbutiker och andra sociala inrättningar, någonstans där man varesig stör eller blir störd av sin granne eller iaf att grannen inte hör så fort en fjärt släpps – någon annanstans än just här att bo helt enkelt.

Håll tummarna för oss?

Plz?