polymeriska tankar

Sitter och klickar mig fram i min rss-feed bland alla olästa inlägg och kommentarer, läser och förundras mer än vad jag svarar/kommenterar själv. Visst, tankar av vitt skilda slag uppkommer när jag läser och konstigt är väl inte det, alltså att de är vitt skilda åt, ty inläggen jag läser är just av skilda slag. Det enda svarsinlägg av vikt jag öht gjort inatt finns på Joshens senaste inlägg.

I övrigt gällande rökförbudet på krogar så blir jag ärligt talat irriterad på folk som inte fattar att det borde vara upp till varje krog-. café-, pub-, restaurangägare osv att själva avgöra om de vill tillåta sina gäster att röka. Eller för den delen att lukta lagård och stall, piss, parfymfabrik eller gammal spya. Och det då oavsett om de vill tillåta det i hela lokalen, om de tillåter det endast på uteservering, om de tillåter det i ett ventilerat rum eller om de inte tillåter det alls. Det ska alltså inte vara statens sak att förbjuda/reglera en näringsidkare att tillåta något i dennes lokaler som de facto inte är olagligt.

Om en näringsidkare nu faktiskt trodde att det fanns ett underlag på orten för en totalt rökfri inrättning – ett underlag som skulle generera en vinst för företagaren – så tror jag faktiskt att en sådan lokal skulle komma till, och det oavsett lagar, regleringar och förordningar. Eller ens om näringsidkarens själv rökte. Jag kan helt enkelt inte fatta att en restaurang kan ses som en “offentlig plats” – för mig så är det en privat lokal där ägaren själv ska kunna bestämma vem som är välkommen. Och det på vilka premisser som helst. Som Projo tidigare skrivit, förvisso då i ämnet vem man som resataurangidkare kan neka anställning:

På samma sätt borde man som arbetsgivare vara fri att neka både anställning och försäljning till valfri person, av vilken anledning som helst. Man äger/hyr lokal och då är den i privat ägo. Precis som man inte måste släppa in vem som helst i sitt hem borde man inte vara tvungen att släppa in vem som helst i sin resturang etc, eller sälja sina tjänster till vem som helst.

I övrigt under kvällen/natten så har jag bara försökt att få klarhet i de konstiga dns-problem som spökar här hos oss. (och ja, både jag och drf har självklart testat med både Linux- Win XP- och Win Me-datorn likväl som att vi testat med både IE, FF och Opera och därtill både med OpenDNS aktiverat likväl som avaktiverat. “Have you tried to turn it off and on again?” är liksom inte en supportfras som gör någon nytta hos oss.) Kvarstår gör dock problemet – vi kan inte nå hd.se här hemifrån. Och nu har dessutom di.se samt fp.se lagts till denna lista. Och alla tre ligger de i NetRange:n som börjar på 194. Tokigt, som sagt.

Något som slår mig när jag läser vidare i natten är att det finns någon som kallar sig för malin som säger sig ha fått en kommentar på sin egen blogg om ett nytt band bla bla bla bla (det hon “skriver” är en copy’n'paste) men likförbannat så har denna “malin” inte på en endaste blogg (så vitt jag sett) av dem som jag har i min feed, faktiskt länkat till sin egenomtalade blogg. Och att jag inte gillar sådant vet ni som läst här redan.

Fd försvarminister Mikael Odenberg (MOD är hans internetnamn tydligen) har gett sig in i debatten gällande förslaget om FRAs signalspaning och jag kan inte sluta att förundras över hans grosshandlarmentalitet där han som ett gammalt kasernbefäl fösöker sig på att peka med hela handen och åthuta alla som är emot detta förslag (som han själv alltså var med att knuffa fram innan han avgick från ministerposten). Min syn på hans härskartekniker ventilerade jag iofs tidigare idag hos KaramellMary, men MOD har fortsatt att klampa fram i storstövlarna under kvällen så numer är smaken i min mun mer än fadd – det smakar rent ut sagt skit, och jag menar det faktiskt bokstavligt. Förbannade synestesi!

Nå, vidare i nattsurfningen – Att Niklas Strömstedt bloggar hade jag ingen aning om, å andra sidan så har jag noll koll på vilka medieintressanta personer som bloggar öht lika lite som jag har koll på vilka av mina vänner (nära eller avlägsna, nya eller gamla) som har en blogg. Jag läser liksom inte bloggar bara för att jag vet vem som skriver, jag läser för att det som skrivs berör mig. Dock så reagerade jag självklart då ett av hans inlägg dök upp på knuff, och efter att ha läst lite grand så åkte han in i min feedreader.

Jag kände Niklas (eller “Nicke” som han alltid kommer att heta för mig) en gång i tiden för ca 30+ kalla år sedan. Vi gick i samma skola (Högalidsskolan, och fan tro om jag inte känner igen folket på den bilden han postat från den tiden), hans lillasyster “hängde” i vårt gäng trots att hon var årskullen yngre (ja, sånt var väldigt viktigt när man var 14 år, då kunde en 13-åring vara en “barnrumpa” likväl som att en som gick i klassen under var det, trots att man själv var lika gammal iom att man börjat ett år tidigare.) likväl som de yngre syskonen Edwall (storebror Edwall var Nickes ständiga följeslagare, syster Edwall gick i min klass och hade precis som jag börjat ett år tidigare, mellanbror Edwall gick nån klass över, men äldre killar var ju aldrig fel i den åldern – även om de kanske såg en själv som just “barnungar”) och faktiskt så var jag på en hockeymatch mellan DIF och AIK med Nicke en gång. Han är ju AIKare in in själen på samma vis som jag är DIFare, men fjortis/barnunge? som jag var så vågade jag ju inte yttra min glädje när DIF gjorde mål så att han såg det. Det var en fan så svår match att bevittna, för om jag inte missminner mig så slutade den oavgjort. Eller så är det önsketänkande som påverkar mitt minne. Fan så många parenteser blev det i det här stycket iaf.

Anyway, på inga sätt och vis vill jag påstå att jag känner honom även om jag en gång i tiden gjorde det, dessutom så har jag inte sett honom face on sedan strax efter Jump In-tiden (bytte inte stället namn till Puss & Kram senare?) bortsett från ett snabbt “tjenare!” på Atlantic, ett ställe som jag förresten jobbade som servitris på X antal år efter att Nicke var DJ där.

De blogginlägg som han postar i fortsättningen kommer jag nog iaf fortsätta att läsa, men efter att jag i ett par dagars tid har läst alla kommentarer som kommit in så blir jag fanimig mörkrädd. Är det så det är att vara “kändis”? Okända (mjo, de verkar faktiskt inte känna honom) människor (kvinnor mest iofs) som skriver kommentarer på varenda postning han gör, kommentarer som berättar om promenader, brev som ska postas, osv osv osv. (nej, här låter jag allt bli att länka – ni får kolla själva) Som sagt – jag blir mörkrädd, avstår från att skriva ett eget “tjenare!” på nåt inlägg och fortsätter att iaktta cirkusen på avstånd.

Förresten så var det ett rätt så roligt sammanträffande att jag stötte på Niklas Strömstedts blogg. Jag hade inte tänkt på honom på evigheters evighet innan jag läste Copyriots inlägg om “diskoavgiften” och föjde de länkar som fanns där om gamla DJn Sydney Onayemi (Big Brother). Då dök främst två minnen upp – det första var vilken gentleman Sydney alltid var: han kunde komma åkandes i sin televerksorangea Volvo 140 (eller var det en 142:a, eller tom en 144:a?) efter att han stängt sitt ställe (oavsett om det var Körsbärsvägen eller Grev Turegatan som gällde då) och trots att han var på väg hem till Gärdet, eller var han nu bodde då (åt rakt motsatt håll var det iaf) så stannade han varje gång han såg mig stå vid busshållplatsen på Birger Jarlsgatan väntandes på 94:ans nattbuss hem till Södermalm (Tjärhovsplan) och nog erbjöd han mig skjuts hem varje gång. Gentleman, som sagt.

Det andra minnet som dök upp var det som hade med Nicke att göra – en kväll precis i början på Big Brother Grev Turegatans existens (alltså innan “innerstadsfolket” hade fattat vilket bra ställe det var) nån timme eller två innan stängningsdags så klev Nicke och storebror Edwall i genom dubbeldörrarna från den upplysta foajen in i mörkret som endast lystes upp av diskoblinket precis mellan två låtar och exakt i den millesekund av tysnad som uppstod vid låtbytet så utbrast de i kör “Titta! En neger!”. Som om det var planerat. Att uttrycka något som detta var självklart redan då på 80-talet något som fick dåtidens gryende PK-ögonbryn att lyftas i förakt.

Föga kunde de ju veta att det handlade om ett intern skämt gamla kollegor emellan. Vi som visste det garvade iaf gott. Både åt killarnas entré med tillhörande utbrölade replik likväl som alla förfärade “hörde du vad de sa?”-suckar som for som en avklingande porlade bäck genom lokalen. Hade de inte varit så upptagna med sitt indignerande suckande och tisslande så kanske de hade uppfattat Sydney’s karakteristiska kluckmullrande skratt åt det hela i DJ-mikrofonen medan han bytte låt, för han fattade sjäklart att det var ett kärleksfullt “hej här kommer vi”-uttryck och inget annat.

Nåja, nog med de nattliga tankarna och nostalgitripparna: om en knapp timma så är det dags att skaka liv i det sovande trollet som förhoppningsvis fick lite mer sömn inatt än tidigare i veckan med tanke på att han gick och la sig redan vid 23:00. Jag är och förblir dock en nattuggla.

Och om du mot förmodan läser det här Nicke så säger jag “tjenare!” här och nu och ber dig därtill att hälsa lillasyster (som jag inte sett sedan 1987, dvs inte sen premiären av “Zarah”, med Eva-Britt Strandberg i huvudrollen på Intiman, där syster din var med er far – *hm? funderar. undrar om jag inte har lite bilder från det mötet förresten…*), så – hälsa henne så gott från Hella.