polymeriska tankar

Visst är den rubriken lite av en paradox, men även om man bara vandrar lite på måfå så lär man nog slutligen landa där man trivs även om det inte var dit man var på väg.

Nu var jag iofs inte på väg någonstans alls, utan jag satt och slösurfade medan jag hade teven på i bakgrunden då jag var alldeles ensam hemma. Teven hade stannat på SVT1 där “Så ska det låta” gick. Som vanligt så hade de en för random svenne okänd musikalartist med i ett av lagen. Denna gång så var det Johan Boding, en artist vars inställning jag gillar stenhårt:

You can download the album in three different formats from the table below, and it’s your decision what you want to pay for it.

All contributions (big and small) goes towards my next album (and music production in general), and is of course highly appreciated.

Thanks for listening!

Anyway, när jag var inne på hans sida för ett par timmar sedan så funkade inte den ompekning genom no-ip.com som han hade så där kunde jag inte lyssna på honom. Däremot så kunde jag göra det på hans MySpace-sida och det jag hörde gillade jag. Lite Chris Daughtry-stuk typ, och ni som varit här innan vet att jag gillar den grabben.

Nåja, jag var som sagt ensam hemma, barnen hade bytt veckoboende och sambon dröjde sig kvar i stan och när han väl kom hem så var han ockuperad med irritationen över att ha slarvat/tappat bort plånboken, så efter att i min ensamhet ha garvat åt Ugglas “Var fan är mitt band?” så var jag fortfarande “ensam”, även om den gode doktorn nu faktiskt var hemma.

Han satt alltså vid sin dator/med sin telefon och pratade med folk om sin icke närvarande plånbok så jag var hänvisad till mitt eget sällskap och det sällskap jag har av den egna burken så jag gav mig alltså ut på en orientering utan karta och det gav frukt.

Jag började alltså på Johan Bodings MySpace-sida och valde där att klicka på en av dem han hade som vänner. Sen så fortsatte jag från den vännen till en av dennes vänner osv osv. I början så klickade jag på måfå och konstigt nog så fastnade jag i något slags jazz/funk-träsk (En stil på musiken som jag och sambon brukar kalla för “Pappamusik”, även om “pappa” (sambons pappa alltså) inte direkt spelar sådan musik utan oftare lyssnar på den), men efter ett tag så bestämde jag mig för att sätta upp en regel för mig själv – jag skulle endast klicka på den som stod som fösta vän. Om jag kände igen “vännen” och var säker på att jag redan varit där så skulle jag klicka på vän nr 2. Allt för att undvika att jag hamnade i en loop.

Efter min regeländring så hamnade jag hos någon som kallade sig för Jessica. Hon hade som första vän ett band som heter Gendason, ett band som det visar sig att Jessica spelar bas i och jag säger bara “Wow!”. Det här var ju musik i min smak. Och samtidigt så undrar jag om jag någonsin skulle ha stött på det här bandet och deras musik om inte internet fanns. Om vi tar exemplet Chris Daughtery så “upptäckte” jag honom när American Idol sändes på svensk TV och sen så tog det iofs ett par månader innan jag började höra honom på svensk radio, så förr eller senare så hade jag antagligen läagt märke till honom.

Men hur är det då med Gendason? Så vitt jag vet så har det bandet inte varit med i något mediaspektakel som förr eller senare (typ efter två år?) kan tänkas nå svensk statsmedia, så frågan är då om jag ens hade hittat det här bandet om inte internet och öppenheten att dela med sig av sitt skapande funnits?

En sak är dock säkert – nästa gång som jag är på shoppingrunda efter fysiska exemplar av musik (en cd-skiva i en plastask med ett konvolut alltså) så kommer jag bannemig att undersöka om jag kan införskaffa något av Gendason.

Nu fann jag iofs detta band via en sida där de själva valt att dela med sig av sina alster, men principen är dock densamma – jag fick upp ögonen (eller rättare:öronen) för dem på en väg som inte hade radio/TV/skivbolag/annan kommerciell distributör med i bilden, och i det långa loppet så är detta just den positiva sidan av fildelning; du kan provkika, provlyssna, provsmaka – vill du sedan ha kakan samtidigt som du äter upp den så är du inte dummare än så att du köper ett eget fysiskt exemplar, följer bandet på deras turné och går på nån konsert, kollar in filmen när den kommer till en bra biograf, köper en dvd-box av din favoritteveserie osv osv osv.