polymeriska tankar

Såg ett kort nyhetsinslag på TV igår som gjorde mig heligt förbannad. Det handlade om den “illegale invandraren” som drabbades av akut blindtarmsinflammation och förvägrades vård på ett Svenskt Sjukhus™ (efter att ha blivit avvisad från två vårdcentraler) pga att han saknade “papper”. Dvs han hade inte ett Svenskt Personnummer™. Eller rättare – det han hade från det att han var en Registrerad Asylsökande™ var inte längre giltigt då hans asylsökan avslagits och han egentligen skulle ha avvisats. Om han nu inte hade kvarhållit sig i landet vill säga. Arbetandes och betalandes både skatt och finansierandes sitt eget uppehälle.

Funderingen som kom upp i mitt huvud först av allt när jag såg detta inslag var självklart frågan om hur man då gjorde med turister som blev sjuka och därmed söker läkarhjälp här i Landet med Världens Bästa Sjukvård™. De får väl en räkning på det egentliga beloppet som sjukvården kostar istället för ett subventionerat enhetspris som vi Svenska Medborgare™ får, tänkte jag – och visst,så är det ju. Det blir en affär mellan den svenske vårdinrättningen och den icke-svenske vårdtagaren, eller dennes försäkringsbolag.

Sen så kom jag att tänka på Icke Svenska™ havande mödrar, bosatta och arbetande (och därmed även skattebetalande) i Sverige som förvägras den icke så akuta “sjukvården” som kallas mödravård som när det är dags för förlossning förvisso inte förvägas just denna omsorg men ändock får en faktura på vården för det fulla priset bestående av en femsiffrig summa. Detta till trots att fadern till det lilla livet som framföds (vilken, barnet alltså, ju egentligen är den som får den större delen av vården) är en Svensk Medborgare™ som bör vara berättigad det subventionerade priset. Och nog borde det väl vara som så att “Född i Sverige = Svensk medborgare” (iaf om så föräldrarna önskar) och därmed så borde det lilla livet som ska framfödas (som vården alltså i första hand avser) ses som just berättigad Svensk Sjukvård™? Och det speciellt om ena halvan av föräldraparet innehar den heliga sifferkoden Svenskt Personnummer™ som påvisar att denne är just Svensk Medborgare™ och därmed är berättigad till Svensks Sjukvård™, ovsett om det är denne som framföder det nya livet.

Nästa fundering som poppade upp i mitt huvud var hur Svensk Sjukvård™ gör vid en än mer akut sjukvårdkrävande situation än en akut blindtarmsinfalmmation. Och då menar jag om den eller de som är i behov av akut sjukvård är medvets- och därtill papperslösa. Låt oss säga att en individ utan identitetshandlingar är med i en bilolycka, slås medvetslös och inkommer med ambulans till närmaste sjukhus – förvägras då denne vård tills identitet och/eller faktureringsunderlag är fastställt? Eller är det helt enkelt som så att Svensk Sjukvård™ då faktiskt följer den hippokratiska eden?

Tankarna gick ju sedan inte helt osökt till den Amerikanska Modellen™ med deras försäkringssystem som iaf gör kostnaderna oöverstigliga för de flesta. Och därefter så vandrade tankarna självklart till Michael Moore’s “Sicko”. Denna dokumentär må vara vinklad efter sedvanlig Mooremodell, dvs “USA suger – det är alltid bättre nån annanstans; låt oss överdriva lite för att göra detta tydligt”, men tankarna på filmklippen från Kuba där de Amerikanska Medborgarna™, utan ifrågasättande av vilket medborgarskap de hade eller ens om deras sökande av sjukvård var akut iaf fick tillgodose sig samma förmåner som de Kubanska Medborgarna™, får en ju att börja undra över om inte epitetet Landet med Världens bästa Sjukvård™ är en självutnämning. Kanske det också är så, för även om jag bara har “Sicko” som referens så verkar iaf både Kanadas och Storbrittaniens sjukvårdsystem slå det svenska med hästlängder. Iaf när det kommer till tillgänglighet oberoende av plånboksstorlek och medborgartillhörighet.

Nå, en sista allvarlig fundering (om än kanske inte så välutforskad gällande de faktiskt förhållandena) innan det är dags att säga farväl av det gamla och ett försiktigt välkommen till det nya. Med inte ens 5 timmar kvar på det gamla året och vår gäst just ankommen* och jag snart ska gå ut i köket och göra det jag är bäst på – laga mat – (ja, jag är definitivt inte bäst på det av alla i hela världen, men det är vad jag gör bäst iaf ) önskar jag er alla där ute i Bloggosfären™ ett Gott Nytt År med hopp om att Bodströmssamhället™ skjuts i sank och att Gammelmedia™ vaknar upp och börjar känna kaffedoften ochdärmed rapporterar och reagerar som de flesta andra av oss som faktiskt precis som dem bevakar “staten”.

*Japp, jag slapp förflytta mig denna afton och sinnesron har legat på acceptabel nivå sedan detta kom till min kännedom och nu när vår gäst (som är vår älskade Kodapa™ som sett till att jag och sambon har en egen domän och därtill lyckas omvandla alla våra idéer om utseende och funktion från tanke till just kod) har anlänt, och precis som förra året lagt en lugnande stämning över vårt kaotiska hem, så ser även jag fram emot att uppleva denna afton och detta årets slut.

Och, ja – jag vet: I’m a sucker for tankestreck (även om jag inte orkar knappa in koden för dem utan använder mig av sedvanliga bindestreck istället) och – ja, just det – parenteser.

Så återigen – Ett gott slut till er alla därute (ingen nämnd och ingen glömd, många av er läste jag dock långt innan jag började blogga själv) och må ni bli nöjda med det hur ni än väljer att fira det. Eller inte fira det.

Kodapa är förresten för den som undrar ett kärleksfullt epitet för en individ som även i sömnen kan skapa en kod för allt knasigt man kan tänkas komma på.