polymeriska tankar

Jag orkar faktiskt inte hålla på och länka till ditten och datten gällande detta, men ni som har hängt med i alla svängarna vet nog vad jag pratar om ändå.

Vaxholmsmålet – Byggnads försatte en arbetsplats i blockad för att entrepenören som åtagit sig arbetet inte var en Svensk Entrepenör™ och de som jobbade på byggarbetsplatsen inte var Svenska Arbetare™.

Att dessa arbetare faktiskt hade sitt eget kollektivavtal i sitt eget land och att de ansåg sig själva tjäna bra på sitt jobb, faktiskt bättre än om de stannat i sitt eget land och utfört ett liknande jobb, skiter vi i va?. Är du i Sverige och utför ett Svenskt Jobb™ så ska du ha betalt som en Svensk Arbetare™. Annars så ska jobbet utföras av Svenska Arbetare™ kontrakterade av Svenska Entrepenörer™.

Salladsbarmålet – Handels (eller om det var Restaurang – eller om de båda är sammanhängande? Jag skiter i faktiskt i vilket. Fack som fuck, typ.) försatte en inrättning i Göteborg i blockad för att ägaren inte ville teckna kollektivavtal. Detta till trots att ingen av de (eller var det bara en?) anställda ens var med i facket och detta till trots att ägaren faktiskt gav sin (sina?) anställda bättre betalt än vad de skulle fått om ett kollektivavtal fanns och följdes.

När fackrörelsen en gång i tiden skapades så var det maffian som styrde – det var faktiskt i “Amerikat” som denna rörelse föddes och även om “maffioserna” själva skodde sig så vann medlemmarna i facket på det hela i det långa loppet. Iaf till att börja med. Numera så vinner ingen vad jag kan se utan det finns bara ett gäng “pampar” som försöker att sko sig medelst tvångsanlutningar av både företagare och arbetare.

I Vaxholmsfallet – Vad skulle dessa fackpampar som påbjöd att en blockad skulle ske säga om en lokal fackförening i Buhtan utlös en blockad när exempelvis Telias arbetare befann sig där för att fullfölja ett arbete som Buhtans regering lagt ut på entrepenad till just Telia? Alltså om denna inhemska fackförening satte arbetsplatsen i blockad för att de svenska arbetarna anställda av Telia inte fick den lön som arbetare i Buhtan fick för samma jobb? Vilket ju bör vara en skäppa lägre än den lön som Telia betalade ut enligt sitt eget Svenska kollektivavtal™…

Det finns gott om Svenska Arbetare™ anställda av Svenska Företag™ som är kontrakterade att utföra jobb på annat än Svensk Mark™ som inte kan tänka sig annat än att för det jobb de utför ska emotta den lön (+traktamente och andra tillägg) som de skulle ha fått på Svensk Mark™. Skulle dessa arbetare acceptera att en lokal fackförening satte deras arbetsplats i blockad för att de skulle få lön efter lokal norm? Skulle inte tro det va!

I salladsbarfallet då – Så länge det inte finns en anställd som är fackansluten som därtill är missnöjd med löneavtalet så har facket inte med saken att göra. Även om det nu fanns en sådan anställd så hade då ett avtal kunnat slutits där ägaren av salladsbaren förband sig att ge avtalsenlig lön till de/den anställda som var fackansluten/na likväl som alla andra anställda som eventuellt fanns. Men nu fanns inga sådana anställda, det fanns fanimig knappt ens något “kollektiv” som kunde anses vara i behov av en anslutning. Så vad fan höll de på med?

I ena fallet har vi alltså arbetare som tjänade bra, deras arbetsgivare hade “vunnit” budgivningen på det arbete som var utlagt på entrepenad, men hela skiten gick i stå och företaget gick vad jag kunnat utläsa i konkurs och arbetarna befann sig därvidlag arbetslösa. Vad vann Byggnads på detta? Inte ett jävla skit mer än att de visade upp en redig pekpinne till alla företag här i Sverige att om ni lägger ut ett arbete på entrepenad så gör ni fanimig bäst i att lägga ut det till ett Svenskt Företag™ och inget B-företag från något EU-land som vi egentligen inte bryr oss om.

I det andra fallet så har vi fått ett klart exempel på att egen företagsamhet inte lönar sig för fem öre. Iaf inte om det handlar om småföretagsamhet med en eller ett fåtal anställda. Ska du ha anställda så måste du tvångsanlsutas till ett avtal som ger dina anställda rätt till lön enligt en fastställd skala – och det oavsett om du redan betalar dina anställda mer än vad någon annan kollektivanställd får.

Kom igen för fan – alla ni som jobbar utomlands för Sveriges Stora Företag™; skulle ni acceptera att bli tvångsanslutna till ett lokalt fackförbund och därmed få er lön enligt detta förbunds skala? Kan ni tänka er att för Ericsson jobba i Kina till en generic locals lön? Typ en tiondel av vad ni har i lön “här hemma”?

För det är ju det som fackfolket som härjat runt i Vaxholmsmålet sagt – Jobbar man i Sverige så ska man ha Svenska Löner™. Vad skulle ni säga om ett kinesiskt fackföbund införde en blockad på er arbetsplats där med mottot “Jobbar man i Kina så ska man ha kinesiska löner!”?

Min fråga till Byggnadspampen Tilly blir alltså om han är beredd att när han jobbar i Taiwan eller Polen att jobba för taiwanesiska eller polska löner? Eller om han är beredd att slåss för att hans fackmedlemmar inte tar emot mer betalning än vad de taiwanesiska eller polska fackmedlemmarna får när de jobbar i sina egna länder?

Kom igen Tilly – fattar du inte att att arbetare som kommer hit till Sverige under ordnade förhållanden (alltså via en entrepenör) faktiskt anser sig lyckligt lottade och är nöjda med den arbetsuppgift de fått och att de inte alls är “offer” för människosmuggling/människohandel?

De är helt enkelt helt vanligt arbetare som tagit sig dit där deras arbetsgivare funnit ett uppdrag och de förväntar sig inte annat än att bli behandlade som annar än arbetare™!