polymeriska tankar

Det var väl inte så värst länge sedan som substantivet “drev” endast var förknippat med jakt på vilda djur och kugghjul i diverse maskinerier. Första gången jag såg det i ett annat sammanhang var i sammansättningen “mediedrev” och den gången så var det inte så svårt för mig att förstå att det var ett nyord för “sensationsjournalistik” även om det begreppet för mig innan dess mer var kopplat till ord som “skvaller”, “skandaler” och “spekulationer” i tidningar som är nischade i ett specifikt område än just en nyhet som alla medier känner sig tvugna att rapportera om.

“Sensationsjournalistiken” har för mig mest handlat om kändisar inom nöjesvärlden såsom film- och teaterskådespelare samt musiker och musikartister och en och annan kunglighet som lever sitt liv i “jet set-filen” – ivrigt ackompanjerat av paparazzis som från början agerade som illustratörer (aka distrubitörer av bildbevis) till de skandaler som “journalisterna” skrev om till att övergå till att bli “bildjournalister” som skapade sina egna “nyheter” i andemeningen att “en bild aldrig ljuger”.

För mig så utvecklades “sensationsjournalistiken” till ett “mediedrev” i samband med Prinsessan Dianas död (förvisso med hjälp av – pga? – paparazzis) och i samma veva så vidgades “mediedrevet” till att gälla även andra offentliga personer såsom övriga kungligheter, politiker, brottslingar och sportutövare någon gång kring Anna Lindhs död och då förflyttade sig även denna slags “journalistik” från de rent nischade tidskrifterna såsom Variety och Hänt i Veckan (för att ta två vitt skilda exempel) till kvällspressen, och idag så finner vi den även i den (tidigare) mer respekterade dagspressen. Dödsstöten blev nog ändå när både Expressen och Aftonbladet anställde var sin skvallerjournalist vars tidigare anställning var just på Hänt i Veckan.

Nåja, dessa tidspespektiv och -reflektioner är ju helt och hållet sprungna ur min egen hjärna och hur jag uppfattat min omvärld – det finns säkerligen någon “medievetare” eller “samhällsvetare” som kan sätta en mer specifik tidsstämpel på när det ena ordet ersattes av det andra och när de började betyda olika saker men detta är alltså min helt subjektiva iakttagelse.

Ett drev har annars enligt mig premissen att det ska finnas någon som driver – och det oavsett om det är en jägare eller flera (till häst eller till fots) som driver hundarna efter villebrådet eller en inbillad läsare (läs: allmänheten såsom gammelmedia uppfattar den) som kräver att redaktionschefer och deras journalister ska rapportera om aktuella händelser. Om inte jägaren/jaktlaget sätter hundarna på/samordnar drevkarlar till en klappjakt på villebrådet så lär nog varesig hundarna eller drevkarlarna ge sig ut på drev på eget bevåg. Mig veterligen så har varje journalist en redaktionschef/ansvarig utgivare som delegerar uppdrag samt avgör om en skriven artikel ska publiceras eller ej så egentligen så kan man skippa den där fiktiva allmänna läsaren och se just redaktionschefen/den ansvarige utgivaren som “jägaren” som bestämmer åt vilket håll drevet ska gå även om denna då oftast tar sina beslut utifrån en inbillad läsares önskemål.

Det senaste nyordet med drev i sammansättningen är sedan “bloggdrev”. Ingen skulle nog komma på tanken att kalla rapporteringarna i “gammelmedia” från Burma för ett “mediedrev”. Där har vi mestadels sakliga rapporteringar om skedet i alla pappersupplagor likväl som i deras digitala diton. Antagligen så rapporterar de om detta just med denna fiktiva “gemene man” (som är/antas vara intresserad av att få veta) som fiktiv mottagare av nyheterna. Ingen har heller kallat bloggosfärens skriverier om denna händelse för ett “bloggdrev”. Antagligen för att det i båda fallen som sagt rapporteras sakligt och i det senare fallet så tillåter man sig som skribent i större utsträckning att lägga fram lite mer av sina egna personliga åsikter. Vilket ingen har klagat på för fem öre och det just för att de personliga åsikterna oftast har framförts sakligt och sansat.

Ett “bloggdrev” kallas det däremot uppenbarligen för när bloggosfären reagerar mot något som skett inom bloggosfären. Självklart så tänker jag på hela historien med Johanna Parikka Altenstedt och hennes hot om att “outa” pseudonymen “Isabella Lund”. Trots att detta fiktiva drev inte har någon drivande “jägare” så kallas det alltså för ett drev. Isabella Lund har alltså inte uppmanat hennes läsare att agera – lika lite som munkarna i Burma har bett om en reaktion från världspressen (mjo, jag vet – liknelsen är överdriven) – men ändå så reagerar en hel del bloggare, inte bara pga av det fulgrepp som JPA tar till, utan mest av allt för att principen som JPAs tilltag bröt mot stavas y t t r a n d e f r i h e t. Detta är inte ett “bloggdrev” enligt mig; det finns ingen som är drivande, Isabella Lund bad tvärtom att folk (dvs bloggosfären) skulle lämna det hela. Men nu är ju “bloggosfären” så utformad att den helt enkelt inte håller käften när en oförrätt upptäcks.

Den andra som det handlar om i detta påstådda drev (JPA) valde att stänga kommentarsfunktionen på sin egen blogg vilket ledde till att dem som vill säga ett ord eller två till henne, dem som alltså inte på några sätt och vis tänkte hålla käften vem som än ber dem att göra det, postar egna inlägg på sina bloggar. Tacka fan för att det blir jobbigt för JPA att hänga med då – hon hade liksom valet att styra det hela till att konversationen skedde i hennes egen kanal (läs: hennes egen bloggs kommenteringsfunktion) men hon valde alltså själv att stänga denna kanal. Kära JPA: hade du inte gjort detta så hade du inte behövt fara runt i hela bloggosfären och läsa vad som skrevs om dig. Något som du inte heller hade gjort om du inte hade ett sådan kontrollbehovsbegär som du uppenbarligen har. Ett litet tips inför framtiden; om din önskan är att inte lämna några kommentarer, dvs att säga “no comments” – se då också till att inte göra det. Dvs kommentera inte någonstans och på något vis. Ska det vara så svårt?

Ett klart exempel på ett “bloggdrev” måste nog ändå vara Aftonbladetbloggaren “Motherwitch” och hennes “kampanj” mot sajten pedofil.se. Där var denna bloggare den drivande och förvisso så höll sig detta “bloggdrev” till största delen inom den lilla skyddade verkstaden som Aftonbladets bloggby kan ses som, men ett drev var det likväl. Det fanns en pådrivande kraft (Motherwitch) och en hel del lakejer som blint följde hennes uppmaning (att anmäla sajten) utan minsta eftertanke om varför de skulle anmäla den. Allt baserat på känsla och moral, ungefär såsom Wikipedia beskriver ett mediedrev, fast här var det en liten klick som satt i sitt eget lilla hörn och skrek, ivrigt påhejade av modershäxan som inte försatt ett endaste tillfälle att utpeka alla dem som förvarade yttrandefriheten som varande pedofiler själva. Värst av allt var nog när Lotta Holmström som Aftonbladets lilla bloggbys blogg nr 1 (Bloggvärldsbloggen, som enligt min åsikt bör döpas om till “Bloggbybloggen” då 9 av 10 inlägg där handlar om just bloggar som ligger på blogg.aftonbladet.se) ger en lättnandes suck över att sajten pedofil.se stängts ner. Och det just för att hon fann den “äcklig”. Därtill så kallar hon Motherwitchs agerande och reaktionerna på det för en “opinionsbildning”. Åsiktstorpeden ger en bra sammanfattning av detta “bloggdrev” här.

Utöver detta så finns nu även “forumdrev” och därtill “communitydrev”. Det har iofs skett tidigare, men för att ta ett aktuellt exempel; på Flashback så pågår ett drev mot “Moppemarodörerna i Rödeby” – man har efterlyst namn och adress på den döde 15-åringen och den skottskadede 16-åringen. Deras identitet har avslöjats och en hel del är ytterst dåliga snokare och postar bilder på vem som helst som har samma smeknamn som den skadade 16-åringen och därtill trakasserar en som råkar ha samma förnamn och är boende i på samma ort som den döde 15-åringen. (pga att pojkarnas identitet har avslöjats så tänker jag inte länka till något av det jag talar om – det får ni vara så goda snokar att leta reda på själva)

Dessa trakasserier görs genom ett “communitydrev” på sajten Lunarstorm – utöver att lunaranvändare som haft sina konton där ett bra tag ger sig till att hota och uttala smädelser i den döde pojkens gästbok (kontot gjordes först till en minneslund men nu har det tagits bort) samt i den skottskadade 16-åringens gästbok så har dessa FB-användare gett sig den på att de minsann ska vara med i drevet och i en av trådarna på Flashback så visas det klart och tydligt hur de skapar konto på konto på Lunarstorm enkom för att skriva rent skit i dessa gästböcker. Detta då även i gästboken hos den stackars kille som råkar dela förnamn och ålder med pojken som levde och dog på samma ort som han har sin angivna hemvist.

Förvisso så vet jag sedan tidigare att det är lätt att starta ett drev på Lunarstorm – det räcker med att någon lajvar att “Xxxxx här på lunar är pedofil!” så startar drevet. Ingen brys sig om att göra en källkontroll utan ger sig genast till den som i lajvet omnämndes gästbok och spyr ut sitt hat. Vilket oftast leder till att den som det lajvats om inte orkar stå upp stark och be alla skitungar att flyga och fara istället viker sig och tar bort sitt användarkonto. Men att detta skulle ske på Flashback hade jag faktiskt ingen aning om. Visst är gemene FB:are klar i var de står rent värdegrundsmässigt, men aldrig att jag har sett en så pass dålig bakgrundscheck av angiven “fakta” som i detta fallet. FB har väl annars gjort sig kända för att korrekt få fram identiteter på misstänkta och dömda brottslingar och sakligt diskutera det som hänt utan allt för mycket skitsnack och ovidkommande sidospår med hot och uppbesökande verksamhet.

Rödebytragedin har det även skrivits en hel del om i bloggosfären, en hel del med subjektiva åsikter och stödjande uttalandet samt fördömandet åt ena eller andra hållet (mest åt det ena dock), men inte någonstans kan jag se att ett drev har startats. Visst, det länkas till FB-trådarna i en del kommentarer men som vi alla vet – blogginnehavaren ska/kan/bör endast vara ansvarig för sina egna uttalanden; inte för vad som skrivs i kommentarerna. Men som sagt – ingenstans så ser man några uppmaningar om att någon deltagare i tragedin ska sökas upp eller några förfrågningar om deras identiteter.

Summa summarum – ett drev är ett drev är ett drev. Beroende på vilken sida man står i saken så kan det uppenbarligen kallas för en opinionsbildning, men ett drev är det enligt mig så fort det går till hot och hets och sensationslystnad. Vilket det alltså inte gjorde i fallet med att JPA hotade att “outa” Isabella Lund, men däremot när Motherwitch fick för sig att pedofil.se var något som inte skulle få finnas.